Vad rädsla gör med en

Visst är det sjukt när man upptäcker att man har ett anpassat beteende kring en rädsla?

Ett luddigt exempel kan vara när jag fick utpekat för mig i gymnasiet att jag alltid gick i en båge runt hundar jag mötte. 

Ett tydligare exempel är när Markus och jag ska kolla så ytterdörren är låst på kvällen. (viktigt)

Markus trycker alltid ner handtaget och känner om dörren är låst. Om inte öppnas den ju bara och allt man behöver göra är att stänga och låsa den?

Sånt vågar inte jag. Jag har memorerat åt vilket håll låsvredet ska vridas (våra ytterdörrar har olika håll) och sen vrider jag försiktigt så långt det går så jag känner att det verkligen är låst. Det är viktigt att göra det så tyst som möjligt så att det inte står någon och lurpassar utanför, redo att rycka upp dörren i samma sekund som man börjar tro att man är säker.

Alltid lika intressant att upptäcka sånthär om sig själv. Som ni förstår är detta ett återkommande inslag i mitt liv. Är det verkligen bara jag?
Markus verkar inte vara rädd för någonting så jag har inte hittat några specifika beteenden hos honom. Han är en sån himla rimlig människa. Jag förstår mig verkligen inte på honom.