Köket: En följetång

Det gick bra hos veterinären igår. Ingen infektion eller öroninflammation. Lite tecken på bakterier och svamp i den vanliga örongeggan. Vi kör en kur med örondroppar och sen får blodörat läka ut av sig självt. Så får vi se om han får ett boxaröra eller inte att visa upp för grannens katt. 

Tack och lov verkar han inte ha ont, däremot är det ju synd om den lilla pojken så han måste faktiskt äta lite extra torrfoder. 

Det som gick så bra med dieten innan detta. 

Oh well. 

När vi ändå är inne på ämnet mat och blomkål - ska vi prata kök en sväng? 

I höstas hittade jag en tapet jag gillade som jag beställde till vardagsrummet. Tyvärr är planerna där större än både plånboken och kunskapen pga vårt fula jävla parkettgolv så tapeterna blev liksom bara liggande. 

Till en dag då min mamma bah "den tapeten vore ju fin i köket annars". 

Och snälla rara, ni vet ju hur skör jag blir när jag måste vänta på att få förstöra saker (som fula parkettgolv). 

Så sagt och gjort, i lördags tog vi tag i att tapetsera köket! Vilket kan vara det bästa som hänt detta huset typ någonsin? 

För att vara absolut rättvis så tänker jag inte hymla om att det var Markus som tapetserade, mamma hjälpte honom att komma på smarta lösningar och jag... Hjälpte till? 

Hämtade saxar, kletade tapetklister på väggen, lagade mat, klappade hunden... Fast när vi närmade oss slutet och alla raketforskningsbitar var klara så både mätte och skar jag våder åt Mackan att sätta upp. 

Missta det dock inte för att jag skulle ha lärt mig mäta eller något. Jag klarar bara av sånt jobb där man kan mäta "öööh typ 56?" och sedan plussa på massa extra i båda ändar som skärs bort på plats. Markus och mamma lost me när de skulle mäta ut och på förhand göra hål för saker som var för besvärliga att koppla bort. 

Turligt nog har jag en man som är fenomenal på att mäta. Blir lika fascinerad varje gång. 

 Men ni ser väl hur hiskeligt fint det blev? Bonusbild på mig i mitt nya selfiehörn med nytvättat fluff. Tog orimligt lång tid att tvätta bort tapetklistret ur luggen. Såg mest ut som att jag använt mitt eget huvud som tapetborste och ärligt talat hade väl ingen blivit jätteförvånad om så hade varit fallet. 

Mitt bästa med köket förutom att det blev fint är att Markus efter tre dagar fortfarande påpekar hur fint det blev varje gång han varit i köket.

Hoppas att han aldrig slutar med det.