Jag liksom snubblade in i en facebookgrupp för folk som syr åt sina djur och av en händelse fanns där folk som laddade upp mönster på olika kreationer som man kunde ladda ner och...
Ja ni hör ju.
O-möj-ligt att inte dras med pga djurkläder is the cutest thing.
Nu tänker ni kanske att "men Sanna, var det inte bara en månad sedan du skulle sy en ensam rak söm på ett nästan färdigt tyg för att göra om den till en gardin och du blev så arg över att det inte gick att din man och dina barn flydde till övervåningen?"
Och jo.
Så kanske det var.
Men snälla rara, låt en kvinna utvecklas genom att gå runt och vara arg i en vecka och sedan ignorera problemet i en månad innan hon kommer tillbaka fylld med falskt självförtroende.
Det är väl så man lär sig?
Skulle faktiskt vilja hävda att mitt första försök var en SUCCÉ och Nightan ville inte ta av sig den.
Sen att den ser lite ofärdigt ut är ju för att jag inte har någon mudd att sy på. Jag rotade lite i garderoben och sneglade både en och två gånger mot husvagnsdynorna innan jag insåg att jag inte kan hålla på att ha sönder allt vi äger bara för att jag "bara ska testa lite".
Men hittills är jag noll procent nedslagen av mitt första försök?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar