När chokladen är slut och livet är över: D-day

Det var den tjugofjärde juni år tjugohundratjugoett då landstigningen i Grönhögen inträffade. Det var starten på de allierades invasion utav mammas och pappas tomt.

Ish.
Vi ~~landsteg~~ klev ur bilen på torsdagen, kvällen innan midsommarafton.
Och ut ur bilen for - förutom kanonmaten* - en förvirrad liten katt som mest såg ut som om han gjorde något väldigt spännande och väldigt olagligt.
Men så fick han det?

Vi tog en snabb utforskarrunda på innergården innan maten och under hela tiden hade Tokyo uppsynen av någon som upplevde något efterlängtat som han inte riktigt vågade tro var sant? Som om vi när som helst skulle rusa fram och tjoa om att han inte fick göra så.

Det var en glad och förvånad liten katt som kröp ihop intill mig i husvagnen den natten.

Midsommarafton och midsommardagen kom i lugnt tempo och passerade som en utav de mysigaste midsommarhelger i världshistorien. Vi promenerade och åt och promenerade lite till. "Dina katter har lärt Elton att gå på bordet" yttrades och ja, det kan jag väl inte svära mig fri ifrån. Men han är ju så gullig så vad gör det om han ligger på bordet tycker jag. Det dracks vin och sågades hål i toalettdörren i husvagnen. Löste mysteriet med gråvattnet till husvagnen och loppade en gråvattentank för noll och ingenting. Win!
Cyklade för att bada vid sandbotten och lämnade katterna hos sin kattmormor eftersom kattpappan var mitt uppe i en hård strid.
(Warhammer tror jag?)
Jag hann nog knappt ner för uppfarten med cykeln innan Tokyo tog sin kattmormor och kattmoster i handen för han BEHÖVDE faktiskt en promenad.
Fick även veta att även Jajan hade behövt promenera lite under den promenaden?
Kanske första gången i världshistorien. Kanske lite för att han inte litade på att övriga i sällskapet hade 100% koll på hans bror. Till deras försvar så litar han inte på att någon annan än han själv har koll på hans bror. Mycket för att han tycker att Tokyo är stökig och lite för att han är väldigt överbeskyddande.
På sista bilden har vi förklaringen till varför jag har bränt mig på ryggen. Har ägnat ganska exakt hela helgen åt att agera parasoll åt den lilla vita saken som helst bara vill ligga och steka i solen mot ladugårdsväggen. Turns out att det kan vara bra att smörja in sig med solskyddsfaktor om man leker solskydd. Who knew.

Söndag är vilodag, det var vi alla rörande överens om. Till Nightans stora förtret (som ni ser på första bilden) så var alla utom han också rörande överens om att vilodagar kan innehålla frukost på stranden och inte bara att ligga och sova i husvagnen en hel dag. Sagt och gjort så tog vi vårt pick och pack och drog till stranden. Hade livets mys och vaktade ofrivilligt ett litet barn som var ensam i strandkanten medan hans pappa simmade och snorklade längre ut.
Jag övervägde att kidnappa barnet för att ge pappan en läxa men insåg att det nog var att ta det för långt. Men få saker är väl mer upprörande än föräldrar som inte har koll på sina små barn på stranden?

OH WELL.

Nog om det. Hemvägen tyckte Tokyo att han kunde gå helt själv hela vägen. Inte så att jag säger emot eller så men det är ju trevligt om vi faktiskt... Rör oss framåt ibland också? Vi kompromissade och bar honom bitvis och hade därmed en jättearg kattson med oss hem till slut.