Karantänen i bilder

 Mackans karantän är över och han är tillbaka på jobbet idag. Jag har inte kontoret förrän på torsdag (om jag inte är sjuk dårårårårå) så min karantän typ fortsätter ju?
Eller min vardag som den också kan kallas.

Imorgon ryker restriktionerna påstås det och fine att vi ska jobba hela gänget på kontoret nästa vecka (kul!) men för övrigt?

Ska vi bara återgå till att gå runt och hosta på varandra igen?

Känns avlägset. Minns inte riktigt hur det var.

Ska vi kolla på vad kamerarullen i min telefon påstår att vi har gjort under vår lilla karantän?

Tokyo har lätt levt sitt bästa liv. Han ÄLSKAR när vi är hemma. Mest att husse är hemma pga ingen kan tävla mot Markus men när jag är hemma händer det oftast roliga saker eftersom jag måste göra lite mer än att existera för att Tokis ska vara nöjd. Vi har varit ute och åkt i snöstorm och jag hade absolut ångest över det, ifall jag skulle köra i diket men det gick bra och Tokyo tyckte det var skitkul. Vi har även pratat med grisarna exakt varje dag. Vet inte vem som blir gladast, jag, Tokyo eller grisarna? Fint grej som uppskattas av alla inblandade.

Jag har stängt grinden! Pga varför inte liksom. Fick dåligt samvete när det kom en fasan och ville in men han löste det. Tror typ att han gillade att sitta där och chilla lite? Jag gillade honom i alla fall.

Nala har fått vara testperson åt en som syr kattkläder på instagram. Hen håller på att ta fram en kattmössa och behövde feedback på passform mm. HUR GULLIG?

Upptäckarkatten heter kontot. Funderar på att köpa pojkarna varsitt underställ i typ, merinoull?

Gosigt ju.

Patric och Jessica kom förbi och överraskade oss med fika! Tokyo ville naturligtvis vara med och sitta på egen stol när vi åt bullar istället för lunch när jag hade rast.

Förutom det har han mest legat och varit nöjd i olika konstellationer. 

Fruntimret i huset däremot? Mindre nöjd. Vi skulle ju vara klara med gipsandet vid det här laget! Jag hade äntligen lyckats få min man att uppbåda lite engagemang för det här projektet och så går han och blir sjuk? ANINGEN grinig blev jag. Det var ju inte Markus fel såklart. Men ändå. Sur på världen i allmänhet liksom. Har istället googlat och läst och googlat och läst och försökt lösa murstocksproblematiken eftersom NÅGON måste göra det. Vilket ledde till att jag insåg att jag absolut inte har någon kompetens till att få till så vi kan tapetsera på den delen av murstocken jag inte ville skulle synas så i ren frustration så började jag riva fram den med. Får helt enkelt spackla den lika snygg som resten. Jag gillar ju ändå den murstocken jag redan gjort iordning. Jag ville bara inte ha så mycket murstock egentligen.

JAJA.

Kan man inte så kan man inte och då får man hitta på något man kan istället?

Spackla murstock kan jag vid det här laget.

Hittade dessutom tapeter jag inte hade sett innan? Kolla vad fina! Kul att rummet haft tapeter med röda inslag tidigare nu när jag bestämt att vi ska ha rött från ingenstans.

Nu kan jag ju ljuga och påstå att jag bara ville plocka upp lite av husets historia.

Igår var det nästan lite vår i luften. Tvingade ut pojkarna i friska luften. Här gick jag baklänges för att det var vindstilla och sol och jag tyckte att Tokyo i ryggsäcken skulle få lite sol på snoken han med. Nightan hatade livet. 

Men ibland kan man ju behöva frisk luft i alla fall.

Slut på karantän!