Projekt vardagsrum: the update

Jag tror att de som är absolut minst stressade över vår vardagsrumsrenovering är Markus och jag? Fint att vi är likadana i alla fall. Nu har vi snart hållit på i tre månader men soffan står ju där den står och mer behöver man knappt? Men visst är det kul att det faktiskt börjar synas lite resultat?

Andra som renoverar kör ju kanske skiten ur sig och jobbar kvällar och nätter men alltså... Då är det ju inte kul längre? Halva grejen med att göra saker hemma är ju att det är KUL?

Extra kul när man gör det tillsammans.

Och en förutsättning för att det ska vara kul att göra saker ihop när en är hetsig och den andra är noggrann är ju att man liksom inte börjar när man redan är pisstrött?

I lördags var Mackan utlånad hela dagen så katterna och jag roade oss bäst vi kunde. Målade lite, städade en del, spacklade murstock och chillade i trädgården en kvart typ. Min plan var att vi skulle hinna förbereda trädgårdslanden lite för det stundande odlingskaoset men Tokyo ville verkligen inte det.

Vi hade bin i gräsmattan dessutom så INGENTING var bra i hans värld så han gick in?

Frivilligt.

Själv.

Ok liksom.

Så Nightan och jag följde med in efter en stund och kokade fisk istället. 

Så vi drog till Grönhögen istället för att låna en krysslaser till tapetseringen och där var livet mycket bättre tyckte Tokyo. Fika på hundgodis i växthuset klådde exakt allt jag någonsin hade kunnat hitta på åt oss hemma.

Pappa snickrade ju dessutom och det är ju alltid kul att titta på om man är liten katt. Så han fick hänga med pappa medan mamma och jag plockade fram bra att ha-saker till tapetseringen och tittade på lampan som ska få bo i vardagsrummet sen när det är klart. Mamma köpte den till sig själv för något/några år sedan men konstaterade ganska snabbt att de inte riktigt har takhöjden som krävs. 

Tur för mig som har typ, en meter till i takhöjd! 

Swish sa det så var det plötsligt söndag och Markus hade lovat att vi skulle tapetsera!

Det började bra med att jag blev frustrerad över att det ska vara raketforskning att sätta upp ett tapetserarbord. Intelligens är ju inget jag har i överflöd så att säga men Tokyo styrde upp eländet.

När den initiala chocken lagt sig om att JAG måste vara med och tänka så flöt det på riktigt bra! Så passa bra att Tokyo kunde lägga sig och koppla av i söderfönstret. Nattis höll sig på övervåningen hela dagen. Tydligen är Markus och jag inte mer intressanta än så när vi jobbar.

Vi gjorde det smarta valet att sluta medan vi var på topp så vi är knappt halvvägs men det blir så jäkla fint! Sjukt nöjd är jag när jag går och klappar väggen som om det vore vår förstfödda.

(Katterna ej inräknade eftersom Mackan inte är deras biologiska far, lol)

Till helgen kör vi resten! 

KUL!!!