Semesterkänsla

Det känns lite som om jag har återvänt till livet efter denna helgen? Allergitröttheten har, för att uttrycka det milt, tärt på humöret den senaste månaden. Turns out att allt jag behövde var att avreagera mig med lite gräsklippning och att sitta ute till klockan tio på kvällen och pimpla vin?

Konkreta lösningar när de är som bäst.

Mackan var iväg och sprang kyrkstafetten i lördags. Jag var naturligtvis otroligt bitter över detta. Och stolt såklart. Men mest bitter. Här är man hans största fan 365 dagar om året och så vill han inte att man kommer och hejar på??? Otroligt.

Aja, turligt nog för Markus så fick jag sällskap utav min kontorshund och hans matte och vi satt UTE(!!!) till efter tio på kvällen? 

Vi funderade mycket över hur man överlever så många månader av att inte kunna sitta nedbäddad i en skön fåtölj utomhus i timmar och dricka vin. Är fortfarande inte säker.

Förutom att dricka vin och springa stafetter ägnades helgen åt att städa och bädda i husvagnen så nu kan vi snart bo där på halvtid, minst. Kan även ha vaknat tidigt på söndagsmorgonen med en oförtjänt känsla av semester bubblande i blodet och lyckades (!!!) dra med grabbarna till Stora Rör för frukost och fika.

Efter hundbesök och utflykt samma helg kommer pojkarna vara trötta i säkert trettiosju sekunder. Tänker njuta av varenda en innan lilla "frukost vid klockan fyra annars skriker jagis" och ännu lillare "jag går inte att ha i möblerade rum för jag tänker välta alltio" vaknar och börjar leva rövare igen <3