Till alla som inte undrar:

Vi har lister!!!
Och de är nästans färdigmålade!!!

Jag väljer att ignorera att "färdigmålade lister" inte är samma sak som "färdig" pga så negativ kan man ju bara inte vara. Är arg och nöjd över att jag NÄSTAN lyckades räkna ut den konstiga vinkeln vi behövde såga taklisten i över dörrhålet. Och med nästan menar jag såklart att om världen inte bara var exakt tvärtemot matteböckerna. Mackan lyckades dock lista ut problemet. Så jag hade nästan rätt? Ganska exakt som alla mattelektioner någonsin alltså. Jag är på rätt spår, jag når bara inte riktigt hela vägen fram eftersom det någonstans mitt i slutar vara logiskt?!

Otroligt provocerande.

Förutom att sätta upp och måla lister så har jag lurat Mackan att vi skulle köpa varsin astrevlig fåtölj till "nya huset" som inte är färdigt. Men det har fått invändigt grus och vi har flyttat våra klematis...ar? Dit så jädrar vad det kan få blomma i sommar om det vill. Vi har ju även en utarbetad plan för att gräva ner rosor på andra sidan, sätta rabattkanter för att hålla gruset på plats och sen ska vi ju grusa resten... Jag vet bara inte riktigt hur mycket "resten är".

Tänk att vara en människa som kan visualisera och planera sånthär? Tror mitt största problem är att jag är rädd för att göra fel. Inte för att det skulle spela så jättestor roll, det är ju bara att göra om igen men för att jag inte kan föreställa mig något tråkigare än att behöva göra om?!

Blir matt i benen av att bara tänka på saken.

Annars då? Något mer borde väl ha hänt under de senaste veckorna?

Kort recap:

Tokyo gjorde illa sin tass. Har aldrig sett så mycket blod i hela mitt liv? 

(Okej, kanske. Men det var mycket.) Löste problemet med att sy fast en strumpa på en tröja och bära runt på honom non stop i fem dagar till allas förtret? Resulterade i alla fall i att jag gjorde slag i saken att köpa en bärsjal. Att jag skjutit på det så länge? Den är otrolig. Tokyo skulle kunna ligga där i timmar bara jag är i ständig rörelse. 

En vanlig sketen tisdag fick jag nog och tog en gryningspromenad.

Minns ej riktigt vad sol utlöste vansinnet men jag ville i alla fall testa om jag blev mindre trött av att gå upp istället för att gå och lägga mig och somna om igen efter mitt första uppvak som brukar infalla runt kvart i fem på morgonen då Nightan vill ha torrfoder och Tokyo behöver äta för att inte kräkas.

Tänkte skriva att jag inte ångrade någonting för det var en otroligt vacker morgon på Alvaret men vid halv nio-tiden på väg till jobbet ångrade jag mig lite för jag var så trött i bilen att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. 
Så snooza it is i framtiden om jag vill kunna hålla mig vaken resten av dagen.

Igår plockade jag påskliljor i trädgården och idag har helvetet frusit till is för Mackan har fixat vår ytterbelysning?! Tog knappt tid, var inte jobbigt annat än att jag stod bredvid i tid och otid och ställde dumma frågor eftersom att jag har bestämt mig för att jag, en vacker dag, ska skriva en bok om en elektriker. Stay tuned för när denna bestseller släpps om fyrtiofem år.