Tänk vad Elton lärde mig mycket.
Lärde oss mycket.
Lärde oss mycket.
Minns fortfarande hur paralyserad av skräck jag blev när vi klev in i hallen hos uppfödaren och ett gäng spritt språngande galna mopsar rusade mot oss.
Det var han som lärde mig att inte vara rädd och gjorde mig modigare än jag någonsin trott att jag skulle klara av att bli och han som lämnade oss i ett töcken i februari.
I helgen utökades familjen med två små mopstjejer, Ester och Elise och jag har nog aldrig känt att jag stöttat ett beslut mer i hela mitt liv?
Det behövdes en virvelvind, inte för att fylla tomrummet Elton lämnade efter sig men för att virvla upp allt annat runt omkring. Som att blåsa på en överblommad maskros och låta det mjuka bädda in de vassa kanterna som gör ont.
Ester och Elise älskar förövrigt att sprida maskrosfrön i vinden så det känns som en extra passande metafor.
Alla grabbarna är naturligtvis överlyckliga.
Välkomna till familjen tjejer <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar