Midsommar

Midsommar tjugotjugotvå var lugn och fridfull som alltid.
Om man bortser från party med la familia på midsommarafton och ett akut besök på Läckeby djursjukhus på midsommardagen?

Och flertalet samtal med veterinär via app på söndagen.

Och sen nytt veterinärbesök på måndagen pga WHY NOT.

Midsommarafton var mysig som alltid. Riktigt drömmig med sol, bad, gott att äta osv... ganska exakt fram till klockan 21:58 då jag upptäckte att Tokyo var svullen i rumpan. Bra tid att upptäcka sånt, två minuter i tio på midsommarafton?

Vaknade onödigt tidigt efter en orolig sömn och fick se en otrolig soluppgång. Vid sju skulle de öppna i anicuras app så det var bara att andas i den tysta morgonluften och sedan krypa ner hos mina pojkar igen i väntan på att få tag på någon som kanske kunde saker?

Vid lunchtid fick vi ge oss av mot Läckeby, en otroligt lång resa från Grönhögen med en lite ledsen katt? Väl på plats kände vi oss mycket i vägen bland alla livshotande sjukdomsfall och stressad personal. Upprepade absolut ett mantra om att vara tacksam över att de finns eftersom inget annat djursjukhus på ens rimligt avstånd har öppet längre? Men Läckeby är... Ändå Läckeby. I akuta fall kan man inte vara kräsen men jag ÖNSKAR verkligen att det djursjukhuset som faktiskt håller hyfsade öppettider för våra djur här i trakten gick att stötta till vardags också? Skulle så gärna gynna dem för att de ställer upp när det krisar men... Nä. Jag har tyvärr inte ändrat uppfattning sen jag var där sist för fyrahundra år sedan. Denna gången hade vi en veterinär som jag VET har bra hand med djur eftersom jag har närstående som bevittnat honom göra saker som ingen annan gjort men... 

Gränser får kanske finnas ändå. 

JAJA. Tokyo fick hjälp och jag är tacksam för det.  

Allt var frid och fröjd i knappt ett dygn innan jag upptäckte att Tokyo var svullen i ansiktet. Inte så lite heller. Ringde videosamtal till Anicura-appen och sa att jag misstänkte att han reagerat på penicillinet. Det var inte särskilt troligt eftersom det hade gått typ, fem-sex timmar sedan senaste dosen. Han hade säkert blivit biten av en insekt.

Jag vill verkligen inte vara den som sätter mig emot en expert men jag talade om vänligt men bestämt att jag var 99% säker på att så inte var fallet. Veterinären skulle be Läckeby ringa upp istället.

Blev uppringd, de trodde inte heller att det var en reaktion på penicillinet men avstå att ge det för säkerhetsskull, förhoppningsvis skulle såret läka ändå. Katterna fick hänga med mig på jobbet tills Tokyo visade att han var nästan helt återställd och vi hann även med ett besök hos vår vanliga veterinär. (Om man nu kan kalla dem det längre eftersom vi hänger på mer eller mindre alla kliniker inom fyra timmars bilresa hemifrån känns det som?)

Eftersom jag inte vill vara den som är den ska jag bespara internet med vad som hände sedan men efter mycket om och men var (nästan) alla överens om att Tokyo är allergisk mot penicillin. Tokyos sår läkte jättefint och han är tillbaka tills sitt vanliga jag och det är ju huvudsaken.