När man inser hur gammal man är och paniken smyger sig på

Min syster tänkte börja blogga igen om att hon köpt hus (länk i listan till höger, Trollstigen 3) och tanken har ju legat och gnagt hos mig ett tag men vi vet ju alla hur bra det brukar gå för mig... Men nu när jag ändå skulle in på blogspot för att försöka fixa en headerbild till henne kunde jag ju passa på att uppdatera lite. Typ texten om mig, bakgrundsfärgen... Det syntes ju att det var en yngling som hade den här bloggen. 

Vilket det inte är längre uppenbarligen eftersom jag tyckte den var töntig.

Sen blev jag nyfiken och kollade hur långt bak arkivet sträckte sig och det var långt.

Jobba på Malkars-långt.

Noob på ICA-långt.

Och mitt första inlägg var en länk till min gamla blogg.

Oh god.

Ska man ens skratta eller gråta?

Lite goals ändå.

Cringe-goals.

Bloggarna har liksom varit med mig genom hela mitt ICA-liv, plugg, blont hår, rött hår, vampyrer, förhållanden, singelliv och hela kattungarnas liv. 

Ganska innehållsrikt liv ändå om man tittar tillbaka.

Who knew.

Det är faktiskt inte längre sedan än att jag har kvar de här byxorna.
Konstigt nog verkar de växa i omfång i takt med min bak. Värt ändå.