Odöd

Ja alltså jag förstår att ni kanske är några som undrar om jag strök med i halsflussen eller vad som hände eftersom det har varit radiotystnad här.

Jag dog inte.

Lever i allra högsta grad!

Är lite mentalt off bara.

Och jag har glömt hur man hanterar mig när jag är det.

Det är ju inte så att jag inte har sju tusen saker jag borde ta tag i här hemma det är bara att jag inte kan koncentrera mig på något i mer än trettio sekunder innan mina tankar har vandrat iväg till någon alternativ verklighet fylld av vampyrer eller drakar och ibland bara en annan människas vardag i en annan stad med andra upplevelser.

Jag har under en längre tid försökt samla alla mina texter i utskrifter eftersom det digitalt finns ett glapp mellan 2006-2009 där det helt klart fattas texter. Igår när jag ändå var i stan hittade jag mig en asfet (som i stor, inte häftig) pärm som jag köpte och sen satte mig och sorterade texterna i.

Typ halva pärmen är nu fylld med mina 9 befintliga utkast av samma idé. Varierande längd och kvalité. Alla skrivna mellan 2004-2018.

Någon dag ska jag gå ner i källaren och rota i lådorna för jag vet att jag ska ha minst två noveller från låg och mellanstadiet liggandes där nere och jag tänker att de också kan få platsa i pärmen som när jag taggat ner igen kommer gömmas längst in i garderoben eller något. För gud förbjude att någon frågar mig om dem någon gång. Eller bara hittar dem.

För det här blogginlägget är den ventil jag just nu behöver för att inte ätas upp av mina egna tankar. I övrigt finns det nog inget samtalsämne jag hatar mer att prata om än mitt skrivande. Jag gör det ibland, för att jag kan behöva input på ett bekymmer i storyn eller för att helt enkel inte tappa verklighetsförankringen helt och hållet.

Men mellan varven? 

Mellan varven är det bäst om inget vet. För folk som inte vet frågar inte.

En sak som är säker är i alla fall att stackars Markus har tvingats lära känna en helt ny sida av mig. Jag har ju inte skrivit på över tre år, vilket medför att vi varit till stor del förskonade från detta hopplösa växelläge där de två alternativen är att jag antingen isolerar mig under täcket och vägrar prata med någon pga ”upptagen” eller ligger upp och ner i soffan med benen utsträckta på väggen och för oljud för att jag SNÄLLA BARA VILL HA EN PAUS.

Och typ där är jag just nu. Upp och ner i soffan i behov av en paus.
(Nu vet ni vart ni har mig i alla fall)