Man ska ha husvagn - det blir som hemma på nåt vis

Nu är det ju ganska exakt fyra år sedan Markus vänligt men bestämt sa till sin fru (då sambo) att vi skulle skaffa oss ett hus på hjul. Det var ju enda sättet han kunde få mig att lämna hemmets trygga vrå för att hänga med honom på det roligaste han vet - festival. Så sagt och gjort. Spontant en kväll körde vi över bron i lilla Bätty som på sin höjd hade kunnat dra en cykelkärra om hon ens hade haft dragkrok och köpte oss en gammal skitig husvagn som använts som jaktstuga och sedan landat hos ett par som bara fricampat med den ett par gånger.

Åtta och fem kändes ju rimligt att lägga på en festivalvagn och med lite färg kanske jag skulle kunna släppa äckelkänslan jag fick när jag gick in i den första gången.

Hur illa kan det bli liksom.

Jag som är rädd för fjärilar och rävar och annat gulligt var ju tvärsäker på att jag skulle dö en fruktansvärd gasol-död så det var ju tvärnej från mig på att använda den.

"Funkar elen?" undrade Markus och säljarna ryckte på axlarna.De hade inte använt elen påstod de. Yolo tänkte vi och skakade fram en bil med dragkrok och hostade upp stålarna.

När jag bytte gardiner häromdagen kom jag på att jag aldrig visat upp några riktiga före- och efterbilder på vår vagn så here we go. 

Ganska snabbt blev vi varse om att elen inte fungerade. Någon hade liksom fogskummat rakt in i trefasuttaget för att laga en spricka och tips till er som tycker det låter som en bra idé - det är det inte. Det är en JÄTTE dålig idé. Fogskum liksom expanderar ju ganska... Okontrollerat (efter en incident i min familj kallas det panikskum och det känns ärligt talat som ett rimligare namn). Så den där fogskummen expanderade sig ju rakt in bland all eljox och kortslöt eländet. Lucky me haffade jag ju en elektriker som fixade det där som en jävla champ. 

Här är en riktigt dålig bild från första rivningsdagen. Men även dåliga bilder kan bevara mysiga minnen. Detta är från första kaffepausen i husvagnen, parkerade utanför mammas och pappas hus på Köksvägen. Där slet vi ut allt och skurade vagnen från golv till tak. Helst hade jag använt en högtryckstvätt men det är tydligen en lika dålig idé som att fogskumma ett eluttag så det fick bli det gamla hederliga sättet med starka rengöringsmedel och hushållspapper.

Under tiden Markus lagade elen skurade jag. Seconhand och begagnat i all ära men fan vad äckligt jag tycker det är med andra människor.

Trots att vi fortfarande bara tänkte oss den som festivalvagn var vi väldigt nöjda med vår lilla eländiga vagn och sakta men säkert började en kärlek växa fram. Det visade sig ju att med en varsam men bestämd hand växte något mer fram än bara en festivalvagn. Den behövde mycket, mycket kärlek men potentialen fanns ju där, det märkte vi ju.

Jag tror nog att den stora brytpunkten var när kattungarna utforskade vagnen och vi insåg hur jäkla spännande de tyckte att det var. Lite som när jag började träffa Markus och faktiskt inte insåg vilket jäkla kap han var förrän kattungarna talade om det för mig. Tur att jag har dem, vem vet hur jag hade överlevt utan dem. Jag kan ju inte påstå att jag saknar de bajsbruna originalgardinerna men såhär fyra år senare hatar jag ju mig själv för att det första jag slängde ut var den fula rosa lampan.

 

 

Vi sov första natten i husvagnen kvällen i Grönhögen innan vi började renovera den på riktigt. Samma kväll förlovade vi oss. Hur små och gulliga var vi inte där i vår bruna fula husvagn?

Lyckliga vaknade vi upp morgonen efter redo att köra igång. Kan det ha varit en månad innan det var festivaldags kanske? Sov förvånansvärt bra och har gjort ever since. Sover aldrig så gott som i husvagnen. 

 

 

Jag åkte ner och målade varje ledig stund och snart var vagnen såhär fin! Kan vara ett av mina bästa köp någonsin? Den fick sitt eldprov på Bråvalla. Husvagnen bredvid såg ut såhär när vi vaknade dagen för hemfärd och vi insåg att vår vagn nog inte var en festivalvagn trots allt. Den förtjänade mycket mer än så:

Vi spenderade hela sommaren i husvagnen. Vi testade campinglivet på riktigt för första gången i Köpingsvik och bodde sedan på tomten till Markus farmors/föräldrars stuga på norra Öland. Vi kasade runt och hängde i trädgården i både Grönhögen, Smedby och Algutsrum när vi insåg vilken fantastisk frihet det var med husvagn? 

Mamma hjälpte oss att sy svarta gardiner till husvagnen, filtar införskaffades och ljusslingor piffade upp tillvaron. Såhär har den sett ut de senaste fyra åren men de svarta gardinerna var inte längre särskilt svarta längre så "vi" kände för något nytt. Jag drog ihop ett team bestående av en mamma och en moster för ett par helger sedan och sydde om ett par IKEA-gardiner. Här är årets husvagn:

Här bor vi nu så ofta vi bara förmår. I sommar blir det ingen Sweden Rock och det där med att ta en tur längs den skånska kusten ser väl ut att få skjutas på framtiden. Det lär ju inte hindra oss från att leva husvagnsliv dock, vi har många campingar på norra Öland att bocka av och flera vi kan tänka oss att besöka igen. I fredags tog vi med popcorn och dator ut och hade fredagsmys med övernattning i trädgården. Grönhögen är en given destination och vi pratade om att ta en helg i Smedby framöver. 

Det var vår husvagnshistoria hittills.

100% hela familjens bästa investering i kategorin "under miljonen" och lätt Markus bästa idé någonsin.