Trettionio

Sådär. Varsågoda för content ingen någonsin skulle komma på tanken att be om?

Först var Tokyo gullig i sängen och sen var Tokyo gullig OCH fin mot min blommiga kudde. Sen fotade jag Tokyos sår som har varit en följetång i Familjens Katastrofsamverkan. (En messengerchatt med min familj där det samordnas en del under katastrofer och där emellan är mycket onödig information om det mesta.) Efter det var Tokyo stökig och vandrade mellan fönstren så då gick vi ut till den fläckiga grisen och hängde en stund.

När vi kom in så hittade jag snart Tokyo gullig i sängen men Nightan som sällskap och efter det upptäckte jag att jag misslyckats ganska brutalt när jag klippte min egen lugg före jobbet dagen innan och SEN. Sen fotade jag himlen som hintade om oväder samtidigt som solen sken.

Slut på foton. Det är inte svårt att komam upp i trettionio foton på en dag när man tar trehundra likadana varje gång och aldrig raderar något? MEN jag har lärt mig den hårda vägen att om man bara tar en eller två så missar man alltid skärpan, eller en gullig blinkning eller något annat. Man ångrar sig ALLTID om man bara tar en bild av något man vill bevara för evigt. Har aldrig ångrat att jag knäppt sjutton exakt likadana bilder med bra skärpa.

True story.