Nu har det hänt.
Igen.
Igen.
Matilda skrev till mig i höstas och frågade vart jag var och tatuerade mig sist pga var så nöjd och storasysterlig som jag är tog jag på mig ansvaret att lösa detta åt henne och bokade därför tid för oss båda.
Det var ju så länge sedan jag tatuerade mig nu.*
Det var ju nämligen så dårå att jag i maj förra året tänkte att "en sista dumhet vore väl najs att klämma in i livet innan man fyller 30 och inte längre kan skylla på att man var ung och dum?"
(Nu räknas man nog bara som dum, tror jag.)
Så där i maj 2021 började jag fundera på vad jag kunde hitta på för kul. Jag ville ju inte DÖ så bungy jump och åka till Australien och såna grejer gick ju bort direkt. Sanna 1991-2014 hade ju dock ganska bestämda åsikter om vissa saker och alla vill vi ju slå Sanna 2014 hårt i ansiktet så jag tänkte att vi hittar något kul på hennes never ever-lista!
Jag hade ju redan brutit mot punkt nummer ett: bara fjortisar och idioter förlovar sig med någon de har varit tillsammans med i mindre än ett år. Och folk som förlovar sig på sin första årsdag ihop är det äckligaste som finns.
Såatte.
Det var ju en värdering jag slängde ut genom fönstret ungefär trettiosju minuter efter att jag träffat Mackan.
Vad mer fanns det på den där listan över saker man bara inte GÖR?
Tja, man tatuerar ju inte in sin partner, till exempel.
...
...
...
Kan verkligen höra Sanna 2014 be like: don't you fucking dare.
Tycker ju dock att klassiska, väntade saker är OTROLIGT tråkiga. Så sanna, tjugonio år och ganska många månader började fundera på "vad är en Markus egentligen?"
Ganska mycket och ganska lite på samma gång, ärligt talat. Detta kunde ju varit en tweet från mig liksom:
Jag skulle ABSOLUT kunnat tatuera in ett porträtt av Bass Kerrigan (RDR2) eller Warhammer eller en snusdosa men liksom... Nja? Eller?
Så jag klurade vidare.
Mackan.
Är elektriker.
Elektiker.
Mackan.
El.
Macka.
Mackel.
Elmacka.
Brödrost?
Låt oss säga att Mackan inte var imponerad till att börja med och planerna lades på is eftersom det är jättetråkigt att tatuera sig på sommaren. Men skämtet levde kvar hela sommaren så när Matilda hörde av sig så kunde jag inte komma på en enda ursäkt till att låta bli under de två sekunder jag tänkte igenom beslutet. Så nu sitter han där. Markus min Markus.
Och en katt?
When in Rome så att säga.
Vi fyllde i dinosaurierna (eftersom jag varit för bekväm för att göra det 2019) och så hade jag skickat en till bild till tatueraren. En som man hittar på google under "adorable and tiny boozy tattoos". Hittade den i samma veva som jag gjorde mina dinosaurier och det är en ganska normal ledtid på mina tatueringar? Tre år mellan idé och genomförande?
"Fast om man kan få den att se ut mer som en sphynx?" skrev jag och tänkte exakt noll fler gånger på den saken.
Och titta vad hon kunde det!! Blev glatt överraskad på plats pga det ÄR Tokyo? Utan att hon sett Tokyo. Har flashat mest med brödrosten men visade upp allt samtidigt på instagram men folk verkar ha (kisse)missat denna helt? Och Jag glömmer av den lite eftersom brödrosten fortfarande är svullen och jag har ont i muskeln under och katten är bara the perfect child som inte gör något väsen av sig.
Träffade Matilda dagen efter och hon tog orden ur min mun.
"Det gjorde ondare att rycka av plasten än att göra tatueringen."
Hade jag inte vetat att min stegosaurus hade suttit där i tre år redan hade jag trott att hela den skulle följa med när plasten åkte av. Tokyo var inte imponerad.
Och så har Sanna 2030 någon ny oskriven regel att bryta mot om hon känner för det.
*Åttonde maj tjugohundranitton för er som bara måste veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar