Mäklarassistent

Hallå! Länge sen vi pratade jobb här inne ju? Jobbar jag ens fortfarande? Ingen vet. Men jag kan lugna er som tvekar med att jag gör det. Mer än jag gjort sen jag fick min fastanställning på ICA "i förtid" om jag gick med på att även fortsätta som extrajobbare i ett halvår utöver den fasta tjänsten?

Nio gånger av tio när jag berättar för någon om vad jag jobbar med så får jag frågan vad man egentligen gör som mäklarassistent. Jag har alltid tyckte att det är en otroligt svår fråga eftersom det är så olika. Det finns nog inte många mäklarassistenter där ute som har exakt samma arbetsuppgifter? Inte ens jag vet alltid hur nästa vecka kommer se ut eftersom jag jobbar åt fyra mäklare med helt olika arbetssätt och behov och alla bostadsaffärer är unika.

Ibland skriver jag beskrivningar. Pratar med banken. Sorterar bilder och sätter ihop broschyrer. Förbereder kundpärmar och tillträden. 

Jag har alltid tänkt att en mäklarassistents viktigaste egenskap är att vara strukturerad och har därför alltid jobbat hårt för att dölja hur ostrukturerad jag egentligen är.
(Med varierande resultat, bör nämnas.)

Nu har jag dock landat i att en mäklarassistent viktigaste egenskap är att vara lyhörd för mäklarnas och kundernas behov. Ibland behöver de någon att bolla med. Ibland behövs någon som kan släcka bränder. Några dagar är jag rådgivare, andra dagar är jag copywriter och en tredje dag är jag den som håller andan och plockar isär skrivaren med förhoppningen att den magiskt ska fungera när jag pusslat ihop den igen.
I tisdags gjorde jag det jobb jag själv anser är mitt absolut viktigaste.
Planerade in och peppade mina mäklare med glass.

 

Älskar alltid mitt jobb lite extra när jag behöver peppa mina mäklare med ny energi.
Eller glass.
Oftast glass.

Ute på vift

 SER NI VART JAG HAR VARIT IDAG??

Så lycklig man kan se ut. Men jag var faktiskt ganska nöjd med tillvaron, jag var på kontoret idag! Första gången under riktig arbetstid på en månad. Har annars bara hängt här lite kvällar när det varit tomt på folk.

Det kändes nästan lite pirrigt igår kväll när jag gick och lade mig? Planerade vad jag skulle ha på mig, vilka skor, vilken blus... Gulliga jag. 

Men nu vet ni.
Sådär kan det hända att jag ser ut on rare occassions så att säga.
Och jag blir tydligen glad av att skrapa bilen i tjugo minuter, dricka kallt kaffe och prata öronen av kollegor som råkar befinna sig inom hörhåll.
Vem hade anat.

Jag är en bedragare

Satt i en väldigt intressant utbildning idag som handlade om juridik gällande bland annat dödsbon. Tyvärr hade jag väldigt svårt att fokusera på vad det handlade om för jag var upptagen med att ifrågasätta HELA MITT LIV.

 

Jag har nämligen alltid sagt re-Gi-strerad. Men juristen sa hela tiden, med eftertryck, re-JI-strerad. Alltså det stavas ju registrerad. Men hen uttalade det alltså med j.

Har jag sagt fel i 29 år? (Med reservation för den korta tiden i början av mitt liv när ordförrådet mest rymde ord som mamma, pappa, Torsti (Christoffer) och tutte typ)

Är det dialektalt?

Behöver jag gå hos en talpedagog?

Finns det fler vanliga ord jag inte kan?

 

Det här är värre än när jag under mina första två år som assistent inte fattade att det finns ett rätt sätt att lägga ett brev i ett kuvert och att jag alltid gjorde fel för att jag använde fel hand.

Är uppenbarligen inkompetent. Hur fick jag ens det här jobbet?

SEND HELP.

En ganska ovanlig sketen tisdag

Hej hallå från hemmakontoret! Vad händer ute i Sverige? Pandemi? Ok.

Jag har jobbat hemma igår och idag eftersom jag vaknade med halsont igår. Fett onödigt kan man tycka.

Att ha ont i halsen alltså. Sånt får man ju ta på allvar nuförtiden. Jag är ganska säker på att det var kopplat till mina öron dock som har varit urflippade ett tag nu igen. Halsontet kom och gick lite igår och varvades med ett högt tjutande ljud.

Såntdär som öron gör ibland ni vet.

Eller mina i alla fall. Men det verkar inte vara mycket att göra åt. Att fräta bort näsväggen med cortisonnässpray verkar ju inte göra grejen i alla fall och jag är för less på allt för att ta det en vända till med vårdcentralen. Oftast funkar de ju som de ska och det får väl vara bra nog.

Lyckligtvis tycker jag ju sällan särskilt synd om mig själv när jag måste jobba hemma. Här kommer en liten recap från de mindre fokuserade stunderna av min arbetsdag:

Kissungarna och jag bestämde oss för en lunchpromenad i det fantastiska höstvädret. Vi hann inte mer än larma och rulla ner för yttertrappan innan Lilla Lars och hans ännu räddare kompis försiktigt smög fram för att kolla om vi hade nötter med oss. Det löste vi ju så klart.

Allt för mina Lars:ar. 

Tyckte att Lilla Lars såg ut att sakna fjädrar på halsen och försökte fota för att kunna undersöka honom på håll. Det enda jag fick ut av det var att Tredje Lars visade sig vara en linslus för han fotobombade varje bild. Söt ändå. Jag gillar Tredje Lars! Han kommer nog bli kul när han är tam.

När fasanerna var matade tog vi rundan runt ljusstöperiet för att sedan bege oss ut på Alvaret. Nattis ville verkligen inte gå på Alvaret och fick som han ville tillslut då halva byns kobestånd stod vid färisten och väntade på sällskap. Hur mycket jag än älskar kor så är jag inte modig nog att ge mig ut mitt bland dem. Så vi stannade och pratade med dem en stund innan vi gick vidare. Ett noll till Nightan.

Det blev ett varv runt kvarteret istället. Några gator bort finns denna stubben som jag avundas exakt varje gång jag går förbi den. Vem vill INTE ha såhär i sin trädgård? Barndomsdröm.

Måste fixa.

Väl hemma igen åt vi framför datorn och gjorde visningsprospekt på mitt drömhus. 

Det är så jävla gulligt att man kan dö för mindre. Stensatt innergård och små pyttekakelugnar i både sal och ett av sovrummen. När jag vinner på lotto ska vi sätta in en pyttekakelugn i vårt sovrum. Markus vet inte det än men han kommer nog inte klaga pga finaste som finns. 

Sen trillade Markus in och gjorde mitt provisoriska soff-kontor till det mysigaste kontoret.

Jag tänker att alla kontor skulle må bra av att ha en snygg hantverkare som personalen kan lägga upp fötterna i knät på och njuta av medan han sitter tyst och klappar katter?

Poff så hade arbetsmiljön gått i taket liksom.

Varsågoda alla arbetsgivare för ett jävla guldtips liksom.

Och that's about it?

Kommer avsluta veckan på kontoret. Där finns chokladbollar och arbetskamrater så det är inte fy skam det heller.

Mjukstart

Här kan man ligga och mysa i väntan på att mannen ska komma hem så man kan laga fredagsmat och leva livet!

Hade första jobbardagen idag.

Halvdag.

Och nu är det helg.

Älskar mitt nya liv.

Det var inte ens jobbigt att åka till jobbet imorse och väl där flög tiden förbi och vips var man hemma igen utan att hinna hata livet ens en endaste gång?

W.i.n.n.i.n.g. L.i.f.e.

Nu ska jag laga prästostanurror med extra ost! Återkommer om det är det godaste jag någonsin ätit. Misstänker att det kommer vara det.

Puss!

När ens inre Mörbylångabo smyger fram och skriver annonstexter...

”Bostad på bekvämt avstånd från Färjestaden”

Borde naturligtvis vara:

”Bostad med bekvämt avstånd till Färjestaden”

Men känner mest sorry, not sorry men aja. Ändrar väl dårå. Man ska ju inte favoritisera osv. 

The mind works mysterious ways

Alltså be mig att göra en logga åt mitt eget företag eller något annat arbetsrelaterat och jag kan sitta med det en hel dag utan resultat. En beskrivning på ett hus, allra värst säljande texter och även seriösare facebookinlägg, EN HEL DAG I TELL YOU.

Men ge mig fem minuter att knåpa ihop ett diplom från ett påhittat företag och du har det utskrivet och signerat med en logotyp till ditt fejkföretag på fyra.

Dafuq brain, work with me?

Brukar ju även printa diplom åt Öländska vinpimplarsällskapet i egenskap av ordförande samt Rövkontrollanternas riksförbund och wow jag inser nu att jag verkligen borde ansöka om patent på alla mina fiktiva sällskap/riksförbund/råd.

Och så borde jag kanske spendera mer tid på att göra vettiga saker.

Mest det sistnämnda kanske.

Men det är SÅ SVÅRT att låta bli när folk skämtar om att de borde få diplom för saker och man bah "jag kan fixa ett åt dig" och de skrattande säger ja fast man hör på dem att de inte tar en på allvar?
Challenge accepted liksom.

Oh how the tides have turned

"Kort arbetsdag imorgon, då jobbar jag "bara" sex timmar jämfört med torsdag då jag jobbar nio timmar. Lite annorlunda mot sommarjobbet då det var samma arbetstider vecka ut, vecka in. Varje dag. Var förbi en sväng idag och lånade deras stooora skrivare och jag måste säga att när jag satt där saknade jag nästan att sitta på kontoret. Ni vet, plocka med papper, redigera bilder, tyda kråkfötter och framför allt: kunna svara på kundernas frågor. Det gick så snabbt att komma in i betala räkningar, vattna blommor, svara på frågor om tomt area och besiktning, koppla ur telefonen, ringa Prek you name it. Mycket lättare än att lära sig på vilken hylla Quinoa eller konserverade champinjoner från Borgholm står i en butik där man handlat hela sitt liv. Det är fan komplicerat.
Nej men allra svårast är väl att komma in i det när det ibland är så långt mellan arbetspassen och det alltid är olika pass.  Som imorgon, är det ett varuplockarpass? Eller frukt&grönt pass? Eller är det ett extrapass chefen slängt in för att personen i kassan behöver vara någon annan stans?
Jag antar att det ger sig med tiden, tills dess får de andra stå ut med mina dumma frågor."

Hahahaha alltså. Jag sitter och håller på att sållar bland mina etiketter, tänkte att jag inte skulle ha så många olika utan några färre mer relevanta. Så nu går jag ju igenom alla mina gamla blogginlägg och hittade detta från april 2011. Jag var relativt ny på ICA och tyckte allt var så jääla svårt.
Saknade mitt sommarjobb på Fastighetsbyrån i Färjestaden gjorde jag visst också.
Oh how the tides have turned.
Sju år senare sitter man här och längtar tillbaka till tryggheten i att kunna stapla konserverade champinjoner i sömnen. Som tur är börjar jag ändå komma in i kontorslivet igen och kan ju åtminstone svara på en del frågor nuförtiden. Frågan är om mitt självförtroende var större 2011 eller om folk bara har börjat ställa svårare frågor?
Väljer att tro på det sista eftersom jag inte direkt blivit mindre självgod med åren.

Onsdag 5/9

Den när man sitter och har ägnat sig åt mindre kul arbete hela dagen som inte direkt resulterar i stordåd och arbetskamraten i båset bakom reser sig upp och viskar över skärmen:

"Sanna, vad tror du om glass?"

As if jag någonsin sagt nej till glass.
Jäla tur att jag inte sjukanmälde mig ändå.

Nödchoklad och andra prioriteringar

Mitt skrivbord. Prioriteringar: kontorets snyggaste kopp och en låda full med nödmat.

Det syns tydligt vilket skrivbord som är mitt...

När bara det bästa är gott nog 🙏

Kolla vilken fin kopp jag fick av mamma 😍❤️

Hon känner mitt behov av att ha sin egna, FINA mugg att dricka ur på jobbet.

Trivs riktigt bra faktiskt, försöker att inte låta mig skrämmas av svåra ord och min rädsla för att göra fel.

I’m doing great so far känns det som.

Heja mig!

(Kanske) Sista dagen på ICA

Har knappt ens ångest. Tänker att jag kanske är emotionellt förstörd efter förra våren?

Fick i alla fall tårta ”med extra choklad” pga min chef känner mig så väl:

(Please notice tomte-tårtspaden. Den är lajf)

... och fick överlevnadskit av mina fina arbetskollegor:

Reaktionerna växlade allt från lyckoönskningar till tårar och till att inte ens säga hej då när de gick.

Kände mig mycket älskad!

Kastlösasekten

När en kund är inne o handlar och frågar om det är jag som är Sanna och sen välkomnar mig till kastlösa och presenterar sig som "en av de sexton" och jag får panik i ett ögonblick för jag undrar vad jag gått med i för hemlig sekt genom att skriva på köpekontraktet på huset... Innan man inser att hon menar en av de sexton dödsbodelägarna.

Men alltså jag är ju inte nojig eller så.

42 är svaret på allt

Den när det är kaos på jobbet och man steps up som en räddande ängel (för sjuttioelfte gången) och bah löser allt.

Men mitt anställningsnummer är väl inte 42 för intet antar jag.

Yep, maybe it's true.
That place will burn without me.


Mvh knappt självgod.

Dagsfärsk faktaruta från fikarummet på ICA

Namn: Sanna

Ålder: 26

Politisk ideologi: folk som vill ha socker istället för kokos på sina delicatobollar är sjuka i huvudet.

End of message.

Att vara utbildad mäklarassistent ändå

Alltså oh dear lord. Hade ju en ambitiös tanke på att blogga om varje Stockholmsresa åtminstone men vips så sitter man här och är färdig och undrar vad som egentligen hände?
Så overkligt.

Vi drar en recap:

Andra resan till Solna minns jag inte så mycket av?
Var nog mest nervös.
För allt.
Skulle flyga forever alone, skriva min första tenta och överleva i den stora staden på egen hand i mer än ett dygn.
Men det löste sig ju? Minns att jag firade att första tentan var avklarad med bubbel. Svepte bara en flaska. Kände mig inte helt lost dagen efter under introduktionen av ekonomikursen. Var socialt uttömd och levde på riskakor, vindruvor och mealbars för att slippa vistas bland folk. Boade helt enkelt in mig på mitt lilla hotellrum utan fönster och tyckte nog ändå att det var helt okej för annars hade jag aldrig åkt tillbaka.

Tredje resan till Solna var jag faktiskt lite social men mina kurskamrater?! I know, jag är lika chockad som ni. Det var trevligt och det var somrigt och Solna var så fint?
Tentade ekonomin och klarade mig så mycket över förväntan att det var tur att jag inte fick beskedet förrän jag var hemma igen pga kunde ej hantera. Never been prouder.
Glömde bort allt jag lärt mig om att flyga från gången innan och att jag inte behövde oroa mig så jag oroade halvt ihjäl mig men dog ju inte så good for me.
Träffade en kund från ICA när vi landat i Solna som bara var tvungen att fråga mig varför hon kände igen mig. Ville svara att jag var en kändis men bet mig i tungan och förklarade att jag brukar sälja mjölk och toapapper till henne. Ändå ett litet fint moment i mitt liv känner jag som gjorde flygandet till en positiv upplevelse.

Nattis blänger för att påminna mig om att det är fusk att skriva svaren på armen...

Fjärde resan till Solna och jag undrade varför jag någonsin ens varit nervös för att flyga? Ja, alltså inte den där delen uppe i luften för den kan jag inte påverka så den stressar mig inte så mycket men allt som kan gå fel innan man väl är ombord och att på skakiga ta sig av planet och inte gå vilse innan man hittat rätt buss som för en tillbaka till Solnas trygga, numera välbekanta kvarter.
Inga problem, flög som om jag aldrig gjort annat i hela mitt liv.
Hängde lite mindre med kurskamrater men kände mig desto mer hemma även om jag bytt till hotellet bredvid och fått en egen liten lägenhet.
Tentade byggtekniken och värdering och satte full pott på båda.
Väldigt nöjd eftersom det ändå hade varit sommar och jag varit lite mer intresserad av vinkvällar med brudarna än av att plugga.
Började även få ångest över att det snart var slut, ändå ett ganska tydligt tecken på att det var rätt av mig att söka? Jag som panikade så i januari.

Vi drack förvånansvärt mycket champagne på lektionstid. Värt ändå?
Hoppas det fortsätter in i yrkeslivet sen, kan leva med det.

Femte och sista resan till Solna hängde päronen och Elton med igen. Det var så mysigt att sitta där på kvällen och käka sushi på hotellrummet och dricka bubbel. Få sällskap på morgonpromenaden till skolan dagen efter och ha något annat att tänka på än att det snart var över.
Sista dagen avslutades med bubbel, diplomutdelning och att taket höll på att rasa in över oss. Eller det lät så i alla fall. Vår föreläsare i byggnadsteknik sa att det "nog" inte var någon fara. De som höll på att renovera byggnaden vi satt i visste ju att vi var där.
Men ändå.
You never know.

 

Och så var det över? Vi åkte hem och en vecka senare var jag ledig från jobb och hade inget plugg hängande över mig och det var så himla chill? Insåg att jag var sketans trött. Men väldigt nöjd med mig själv. Växte nog en decimeter, minst.
Kan man få göra det igen tror ni?

Den här bilden säger verkligen allt, texten på ballongen är exakt hur jag kände
och man kan nästan se på mig att jag har växtvärk i själen?
Så himla trött och nöjd.

Och nu är det över och jag sitter här och funderar på vad som ska hända härnäst.

Men det märker vi väl antar jag.

Fastighetsmäklarassistentutbildning dag 1

Gaaah alltså.

To day was the day.

Dagen jag väntat på, längtat efter och bävat inför under hela 2017.
Kursstart av mäklarassistentutbildningen jag ska gå nu i sju månader.

Åkte upp till Stockholm med mina kära päron igår och idag vid 9:30 klampade jag in på Mäklarsamfundets kontor i Solna tillsammans med 24 andra människor i spridda åldrar och från alla håll i Sverige.

Schemat för dagen såg ut typ såhär:

9:30 Kaffe och mackmingel

10:00 Kursstart!

11:10 fFkapaus med bästa kak- och godisbuffén typ ever.

12:15 Lunch

13:15 Juridiiiiiiik

14:30 Fikapaus. Tar tillbaka att första kakbordet var det bästa ever, kakbord nummer två hade morotskaka #fikagoals

16:30 Slut för idag!

Vilket betydde "hemgång".

Also known as the prövning of my life.

Inte så att jag inte hittade till hotellet, eller till centrum, eller fick panik eller blev stressad eller något sådant men mina fötter?
Mina fötter.
Två dagar och cirka 500 milis promenad i vinterkängor med klack är bara too much. Plus att Stockholm är lite mindre platt är Öland? Kan inte lyfta benen just nu.

MEN!

Jag ligger nerbäddad i mitt minimala hotellrum, äter choklad och läser helt frivilligt om familjerätt.
Tittar även lite på tv, Tunnelbanan går på 5:an just nu och det blir en helt annan grej att titta på det när man bah "ja men där stod jag igår" eller "den tunnelbanan åkte jag igår" och "fan vad mycket psykfall det verkar befinna sig på den linjen jag ska åka imorgon kväll"

Byter till Mulan nu strax och sen är det läggdags.
Om allt går som det ska så är det tjugosex timmar och 15 minuter tills jag är hemma igen.

Livet som egen företagare

Såg min bokföringshög och funderar på att gå in i frysen på ICA och helt enkelt bara stanna där resten av mitt liv?
(Som inte lär bli långt pga glömmer alltid jackan när jag går in där)

Krig

Alltså barn. Det är verkligen inte min grej men ibland är de så himla roliga att jag inte kan låta bli att gilla dem.

Det här hörde jag när jag satt i kassan häromdagen:


Lillebror: Vad är det här? *pekar på rödakorsetbössan*
Storebror väldigt pedagogiskt: Det vet jag! Alltså du vet såna som är med i krig? Dom...
Lillebror: DOM DÖR!

Work ans school!

Oh shit, det går frammåt nu. Eventuellt så kanske jag ska bredda mina kunskaper och börja jobba med något jag tycker är asfett. Vilket innebar att jag precis satt och höll andan genom ett litet kunskapstestp å fyra frågor. Testet gick bra, alla rätt. Hade jag inte fått det hade jag nog hängt mig i garderoben, jag kan det här. Förstå att jag faktiskt kommer ha stor nytta av mina tre år på gymnasiet! Ja kanske inte naturdelen...

Fast bara för en vecka sedan hade jag faktiskt nytta av något jag lärde mig på biologin för massvis med år sedan, nämligen hur man gör sånahär äpplen:

Nu ska jag bara övertala mig själv att jag vill och kan detta, det börjar ju bra i alla fall med "skola" på en fredagkväll!