Elton, Ester och Elise

Tänk vad Elton lärde mig mycket.
Lärde oss mycket.

Minns fortfarande hur paralyserad av skräck jag blev när vi klev in i hallen hos uppfödaren och ett gäng spritt språngande galna mopsar rusade mot oss.

Det var han som lärde mig att inte vara rädd och gjorde mig modigare än jag någonsin trott att jag skulle klara av att bli och han som lämnade oss i ett töcken i februari.

I helgen utökades familjen med två små mopstjejer, Ester och Elise och jag har nog aldrig känt att jag stöttat ett beslut mer i hela mitt liv?

Det behövdes en virvelvind, inte för att fylla tomrummet Elton lämnade efter sig men för att virvla upp allt annat runt omkring. Som att blåsa på en överblommad maskros och låta det mjuka bädda in de vassa kanterna som gör ont.

Ester och Elise älskar förövrigt att sprida maskrosfrön i vinden så det känns som en extra passande metafor.

Alla grabbarna är naturligtvis överlyckliga.

Välkomna till familjen tjejer <3 

Elmackor, kattvin och dinosaurier.

Nu har det hänt.
Igen.

Matilda skrev till mig i höstas och frågade vart jag var och tatuerade mig sist pga var så nöjd och storasysterlig som jag är tog jag på mig ansvaret att lösa detta åt henne och bokade därför tid för oss båda.

Det var ju så länge sedan jag tatuerade mig nu.*

Det var ju nämligen så dårå att jag i maj förra året tänkte att "en sista dumhet vore väl najs att klämma in i livet innan man fyller 30 och inte längre kan skylla på att man var ung och dum?"

(Nu räknas man nog bara som dum, tror jag.)

Så där i maj 2021 började jag fundera på vad jag kunde hitta på för kul. Jag ville ju inte DÖ så bungy jump och åka till Australien och såna grejer gick ju bort direkt. Sanna 1991-2014 hade ju dock ganska bestämda åsikter om vissa saker och alla vill vi ju slå Sanna 2014 hårt i ansiktet så jag tänkte att vi hittar något kul på hennes never ever-lista!

Jag hade ju redan brutit mot punkt nummer ett: bara fjortisar och idioter förlovar sig med någon de har varit tillsammans med i mindre än ett år. Och folk som förlovar sig på sin första årsdag ihop är det äckligaste som finns.

Såatte. 

Det var ju en värdering jag slängde ut genom fönstret ungefär trettiosju minuter efter att jag träffat Mackan.

Vad mer fanns det på den där listan över saker man bara inte GÖR?

Tja, man tatuerar ju inte in sin partner, till exempel.

...

...

...

Kan verkligen höra Sanna 2014 be like: don't you fucking dare.

Tycker ju dock att klassiska, väntade saker är OTROLIGT tråkiga. Så sanna, tjugonio år och ganska många månader började fundera på "vad är en Markus egentligen?"

Ganska mycket och ganska lite på samma gång, ärligt talat. Detta kunde ju varit en tweet från mig liksom:

Jag skulle ABSOLUT kunnat tatuera in ett porträtt av Bass Kerrigan (RDR2) eller Warhammer eller en snusdosa men liksom... Nja? Eller?

Så jag klurade vidare.

Mackan.

Är elektriker.

Elektiker.

Mackan.

El.

Macka.

Mackel.

Elmacka.

Brödrost?

Låt oss säga att Mackan inte var imponerad till att börja med och planerna lades på is eftersom det är jättetråkigt att tatuera sig på sommaren. Men skämtet levde kvar hela sommaren så när Matilda hörde av sig så kunde jag inte komma på en enda ursäkt till att låta bli under de två sekunder jag tänkte igenom beslutet. Så nu sitter han där. Markus min Markus.

Och en katt?

When in Rome så att säga.

Vi fyllde i dinosaurierna (eftersom jag varit för bekväm för att göra det 2019) och så hade jag skickat en till bild till tatueraren. En som man hittar på google under "adorable and tiny boozy tattoos". Hittade den i samma veva som jag gjorde mina dinosaurier och det är en ganska normal ledtid på mina tatueringar? Tre år mellan idé och genomförande?

"Fast om man kan få den att se ut mer som en sphynx?" skrev jag och tänkte exakt noll fler gånger på den saken.

Och titta vad hon kunde det!! Blev glatt överraskad på plats pga det ÄR Tokyo? Utan att hon sett Tokyo. Har flashat mest med brödrosten men visade upp allt samtidigt på instagram men folk verkar ha (kisse)missat denna helt? Och Jag glömmer av den lite eftersom brödrosten fortfarande är svullen och jag har ont i muskeln under och katten är bara the perfect child som inte gör något väsen av sig.

Träffade Matilda dagen efter och hon tog orden ur min mun. 

"Det gjorde ondare att rycka av plasten än att göra tatueringen."

Hade jag inte vetat att min stegosaurus hade suttit där i tre år redan hade jag trott att hela den skulle följa med när plasten åkte av. Tokyo var inte imponerad.

Har absolut börjat planera för nästa redan nu. Nu när jag har så många på vänsterarmen redan kan jag ju lika gärna ha en sleeve? Fast gränsen får gå vid att inga tatueringar får vara under sladd-höjd på brödrosten. Så håller man handleden *ren*.

Och så har Sanna 2030 någon ny oskriven regel att bryta mot om hon känner för det.

*Åttonde maj tjugohundranitton för er som bara måste veta.

Förfest-fest

 Hej från en som fick psykbryt i helgen. Har gått från vi-måste-bli-färdiga-NU till nej-men-vi-lever-väl-såhär-nu och tillbaka några varv igen.
Ni vet, som man har ibland.

I lördags tog vi en paus från vår renoveringspaus och slipade murstocken, petade lite på tapeterna och suckade uppgivet och sen tog vi renoveringspaus igen och åkte till Mörbylånga för att gå på förfest-fest.

Det är ett sånt jävla bra koncept?

Förfesten är ju det roligaste. Plus "safe" om man gör det med folk man ändå inte kan undvika (lol).

Och man får gå och lägga sig vid klockan tolv.

Min syster är absolut den enda jag känner som skulle somna på golvet på en fest... För att sedan vakna och dammsuga hallen??? Om jag hade fått liksom... En tiondel av hennes städnoja hade vi haft jätterent här hemma. 

AJA. Någon måste ju vara skitgrisen i familjen.

Det vi gjorde på vår förfest-fest var att sitta på youtube hela kvällen och visa varandra klipp och musikvideos. Feel free att sno den idén. Markoolio är en bra inkörsport.

Kissungarna orkade inte cykla åtta kilometer mitt i natten så vi fick sova över vilket är en jättemysig grej när man gör det så sällan? Fler ovanliga övernattningar åt folket.

Vi fick bo i sviten med egen butler also known as tvättstugan där kartong-Nanne bor. Najs! Kissungarna fick sova på luftmadrass som de älskar och utforska den skitspännande källaren. Morgonen efter kunde man beställa väckning av Kalle K och sen fick vi frukost serverat.

Tio av tio, bästa hotellet norr om Kastlösa jag någonsin bott på.

Söndag är vilodag så när vi ätit finfrulle och gått på promenad åkte vi hem och nattade kissungarna. De var sååå myströtta hela dagen. Idag är det måndag och mamma kom hit före frukost och hjälpte mig spackla första lagret på murstocken innan jag skulle börja jobba. Kissungarna är fortfarande nöjd-trötta från helgen och de snarkar så gott i soffan.

Ett lager gjorde sån jäkla skillnad! Så nu känns allt okej igen. Vi har även landat i att gipsa de andra tre väggarna också. Vi brukar ju annars gilla att göra det svårt för oss och lappa och laga men jag har inte riktigt självförtroendet för att få till det den här gången? Vet inte varför, det känns bara för svårt? Tyckte i början att tapeten satt bra och att det nog bara var att köra på men ju mer vi tittar desto fler problem hittar vi.

Jaja, det blir nog bra. Mackan är taggad på att gipsa och har mycket stort självförtroende. Själv ska jag väl bara hålla och inte tänka så mycket så det är svårt att misslyckas med min part.

Det blir nog bra?

Tillslut?

I april någon gång?

De små sakerna

Jag tror att mitt absoluta favoritögonblick på dagen är när man kommer hem från jobbet, kliver ur bilen och stannar upp. Huset är upptänt och jag vet vilka som väntar på mig där inne i värmen. Den där korta stunden av tacksamhet över att få komma hem - med allt vad det innebär - har jag inte förstått att jag har saknat när jag jobbat hemifrån.

Jag älskar att jag, trots att jag spenderat så mycket tid här hemma nu, fortfarande har vett nog att uppskatta den stunden. 

Midsommarn som kom och gick

Hade en så lugn och skön midsommar med mina favoritpersoner nere i Grönis. Elton ville flytta in i vår husvagn, Tokyo fick en gul regnhatt av sin moster, Nightan bad till gud om en normal familj och Markus, min Markus klädde sig i mitt favoritmönster och var bedårande som alltid.

Bra helg, helt enkelt.

Inget mer att rapportera hälsar Cookie.

Julbomb 2019

 

Julen 2019, vad säger man? Allt var så fint och lugnt... Utom under paketleken och frågesporten så pågick långt efter läggdags där vi fick lära oss att Jesus mormor hette Anna och Matilda fick lära sig att de inte sjunger om Borlänge i Nu tändas tusen juleljus. Eller Nutella juleljus? Som Markus ville döpa om den till. Party men tillbaka till min onödigt långa utläggning.

Markus och jag drog till Grönis den 23:e redan och kraschade i gästrummet med våra barn. Mamma och jag spenderade uppersittarkvällen med att bygga ihop och dekorera pepparkakshus till dukningen. Som ni ser blev de inte sådär instagram-vackra men jag var en jävel på att bygga stabila pepparkakshus, det vill jag att ni ska veta!

Spända och förväntansfulla - strax där efter väldigt trötta - små barn. Vår släkts version av barn i alla fall. Tokyo framför allt har verkligen NJUTIT av den här julen. Han har älskat varenda sekund. Carson älskar allt som har med att öppna paket att göra. 

Nattis och Elton acts their age kan man säga. Dvs lite medelålders gubbiga som inte riktigt vill erkänna att de också älskar glittrande granar och prasslande paket.

Resten av gänget trillade in runt lunch och jag fick håret fixat. Vet inte vem som var mest nöjd, moster som fick fixa mitt hår eller jag som slapp fixa mitt hår. Hundra procent win win.

Tyvärr slutar man ju vara classy någonstans runt den tredje köttbullen men det är fint så länge det varar:

Ganska exakt såhär trött blir man av en lugn och mysig jul.

Vilket är najs men Mecky, jag och kissungarna kom in i andra andningen så fort vi kom till Smedby och blev matade igen! Vi åkte direkt dit från Gönhögen på juldagen och hade sleep over där också. Mys!

Katterna fick känna på hur det är att ha barn. Eller bo ihop med barn. Jag blev ändå glatt överraskad över hur bra det funkade? Var beredd på att hyperventilera minst tre gånger. En viss liten herre var väldigt glad i katterna och var inte sen med att uttrycka frasen "jag älskar Sanna och Markus katter" ungefär fyra gånger i minuten. Gullis. Kissungarna var inte riktigt lika kärleksfulla tillbaka men lät sig klappas när de blev fångade, tittade artigt när de blev visade leksaker och tog glatt emot godis oavsett vem som gav. 

Bäst tyckte de nog om när J läste sin nya bok om Ivar som möter en dinosaurie. Likt sin matte tycker de att "läsa bok" är en extremt lagom aktivitet ihop med barn. 

Jag fick inte vara med och läsa bok däremot lekte vi jättemycket tjuv och polis och jag spöade en åttaåring på ishockeyspel. Eller alltså, jag spelade exakt så snällt som jag hade krävt att Markus hade spelat med mig och vi slutade oavgjort-ish. Passade på att njuta eftersom jag insåg att jag bara har något år kvar av att vara cool och att hon snart kommer spöa mig i allt vi gör. 

Jag njuter medan det varar kan man säga.

Japp, det var julen 20109 i stora drag.

Längtar redan till nästa.