Sanna bygger en veranda

 
Nä okej. Jag ska verkligen inte vara den som ljuger nu men "Sanna bygger en veranda" är namnet på mappen där jag har samlat fult photoshoppade bilder som den ovan för vet ni vad?
HÄR SKA DET BYGGAS VERANDA!
Eller alltså.
Vi HAR ju redan en veranda.
Med grund och golv och tak och halvväggar.

Och jag ska absolut inte bygga någonting för herregud, vi vill ju ändå att huset ska stå kvar.

MEN!

Eftersom den ändå håller på att rasa ihop då "lite spackel och färg så syns det inte..." liksom bara håller under en begränsad period. Vilket i vårt fall har pushats till fem år nu då.

Om man bortser från att det under det senaste året inte har lurat en jävel med det där spacklet.

Så i februari tvingade jag mig själv att göra det otänkbara.

Jag kontaktade en snickare.

Som i sin tur bad mig kontakta fler snickare vilket, rent objektivt, var en himla rimlig och vettig sak att säga?

Trist för mig dock som inte ens ville prata med EN snickare om jag hade fått välja.

Extra trist när den första man råkar välja verkar vettig, trevlig, rimlig och inte får en att känna sig dum.

AJA.

Klipp till två månader senare när jag äntligen får tummen ur och efter att halvhjärtat och ytterst motvilligt ha fortsatt driva projektet framåt (VARFÖR KAN INGEN BARA KOMMA HIT OCH SMACKA UPP EN JÄKLA VERANDA UTAN ATT TVINGA MIG ATT BESTÄMMA MASSA SAKER) så mailade jag banken med ett "hej, om du har tid någon gång inom de närmsta fyra åren"-typ av mail och en timme senare hade jag ett färdigt lånelöfte eftersom jag har en svinbra bank och nej de är inte billigast men TRO MIG, jag har daglig kontakt med banker och det finns bara en handfull banker som ens skulle kunna mäta sig med min i smidighet och INGEN AV DEM HETER SBAB.

(Varför är jag på krigsstigen ikväll kan man undra men chokladen är slut så det kan ju vara en ledtråd.)

Aja, det var verkligen inte det jag skulle berätta om. 

En halvtimme efter att jag var klar med banken ringer det på min mobil.

Det är den första snickaren jag hade kontakt med och VIPS så har jag nästan råkat skrämma bort stackarn men samtidigt lyckats få honom att gå med på att bygga vår veranda.

Så nu känns det knappt ens jobbigt längre att behöva bygga veranda.

(Fast jag längtar ändå tills det är över)

Känslan av att "det är ödet" och andra saker som jag absolut behövde bita mig i tungan för att inte säga till vår snickare för då hade han absolut lagt benen på ryggen, fick mig att landa i att det blir bra det här.

Har velat glasa in den där verandan sen första gången jag såg det här huset och tänk på kissungarna.

De kommer ÄLSKA att ha en inglasad veranda?

Och det blir sjukt praktiskt.

Det kommer bli bra det här.

Heja mig.

Nu undrar ni ju såklart, vilket är alldeles rimligt, om det inte borde vara "Sanna och Markus bygger en veranda" och det kunde man ju tycka men hittills har arbetsinsatsen varit ytterst snedfördelad såatte... Nä. Den som ringer alla samtal, letar upp alla alternativ och står för all ångest och panik som är involverad i att dra igång ett stort byggprojekt som kommer kosta massamassa pengar är den som får äran.

Naturligtvis får Markus fortfarande vara med och bestämma, vi bor fortfarande i ett demokratiskt hushåll. Men visst finns det väl en regel om att man förlorar sin rösträtt om man inte ens öppnar länkarna ens fru skickar på förslag till dörrar och fönster, annonser på mer och mindre perfekta gamla nedmonterade verandor och svarar saker som "mm det är fint" utan att ens låtsas tänka när man får frågor.

Tur att han är gullig och troligtvis, åtminstone till en viss nivå, skulle acceptera denna förklaringen om han kommer hem en dag och jag har fattat egna beslut

Nytt år - ny sovrumstapet

Jag har - till och från - tjatat - bara en smula - på min äkta hälft om att vi ska tapetsera om sovrummet.
Hans motargument har alltid varit att den tapet vi har är väl fin?
Och jo, det är den ju. Men det har väl knappast med saken att göra? Typiskt karlar att aldrig hålla sig till ämnet.

Nu när resten av huset börjar falla på plats så känns den lite för... Modern? Och svår. Otroligt svår vill jag påstå.

Man kan ju ha grönt till den.

Och jag har ju grönt till den nya tapeten nu.

Men det är inte samma saaaaak.

Jag fick en ny sovrumstapet tillslut i all fall!

Eller fick och fick.

Jag sa att jag köper den eftersom det var 40% rabatt på den och Markus sa okej för att han antingen: ett, har kommit på att hans fru brukar ha rätt i såna här situationer eller två, hade glömt bort att han varit emot att tapetsera om sovrummet. Man vet aldrig riktigt med honom. Men oj vad nöjd han var när det var klart!

Jag också.

Otroligt nöjd faktiskt.

Tur det eftersom jag glömde det där steget där man tittar på tapeten eller åtminstone ett tapetprov i verkligheten innan man köper eftersom tapeter sällan ser ut som de gör på internet.

Men det gick ju bra ändå?

Gifte mig alltså med en man som håller för öronen på den dammsugarrädda katten medan jag dammsög. Om någon fortfarande tvivlar så kan jag meddela att jag vinner livet.

Kan ärligt erkänna att Tokyo nog var mer behjälplig än jag var under denna tapetseringen. Mitt jobb - att skära ut våder - STRÖKS? Mackan hade ett bättre sätt att tapetsera den här gången.
Oh well. Jag lät honom hållas. Serverade cola, spelade Arvingarna och flyttade laserpasset.

Och tittade på. 

Mest tittade jag på.

Visst blev det otroligt mycket bättre? Det ser man ju trots att klockan var fem på eftermiddagen när jag skulle fota och det var natt ute.

Gott nytt 2023!

Nytt år - samma möjligheter som jag med negativ klang brukar säga.
Det känns som om tjugotjugotre kan bli ett omtumlande år?

Går in i det med en försiktig optimism. Om inte annat för att skydda mitt ömma lilla hjärta.
Jag är trött i år. Det känns som att jag brukar vara det när julledigheten kommer men den här julledigheten har jag verkligen gått i ide. Sovit länge på morgonen trots att jag hatar det och gått och lagt mig tidigt.
Tänkte att vi kör en kort årsresumé i form av en gammal hederlig blogglista (fast där jag suddat ut allt irrelevant dravel om one night stands, favoritfilm och sånt. Alla vet att jag är för lat för att ha mer än en karl (det är mer än tillräckligt?!) och favoritfilmen kommer alltid vara Jurassic Park. Den årliga övertalningen att Mackan och jag ska se den har precis inletts. Wish me luck. 

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Tänk att det gjorde jag faktiskt! Ganska mycket om man tänker efter? Gjorde en tatuering tillägnad min make (mycket nöjd), gipsade ett vardagsrum (mest var det väl Markus som gjorde det men...), Sov på en flotte (och tupplurade på en SUP, bästa tuppluren i mitt liv!). Tjugotjugotvå var även året då jag för sakens skull skickade mitt första manus till ett bokförlag (och fick ett förväntat nej tack och bröt inte ens ihop lite över det) och eftersom jag inte är den som är den så tryckte jag istället upp min första alldeles egna bok! Tänker att jag kanske kan skriva lite mer om det i ett eget inlägg när jag känner mig modig nog för OJ så skoj och OJ vad jag lärde mig mycket nya saker?

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag kör ju inte med nyårslöften. Ibland har jag nyårsönskningar och förhoppningar men jag tror inte att jag hade det förra året? Allt var så ovisst med Tjovid så jag visste nog inte vad jag skulle våga hoppas på.

Är det något du saknar år 2022 som du vill ha år 2023?
Jag har haft mycket tid att göra det jag vill men ändå känt att jag stagnerat lite? Vi kommer riva av det nya året med förändringar på jobbet och sånt är ju alltid läskigt men också kul? Bra för min hjärna med lite utmaningar om jag ska vara krass. Den gillar inte utmaningar men det brukar vara nyttigt.

Vad var din största framgång 2022?
Boken? Kanske framför allt att jag kände mig så pass trygg i mig själv att jag vågade skicka iväg den till två (!) förlag trots att jag visste att det troligtvis skulle bli nej och att det ändå kändes okej? Så här i efterhand tänker jag att det kanske var lika bra, mitt skrivande-jag är så otroligt skört att jag är rädd att hon skulle gå sönder under press. Det hade varit roligt att få se hur processen vid utgivning ser ut men jag har också landat i att den enda vars åsikt i frågan om huruvida jag kan skriva eller inte är min egen. Alla jag pratar med har otroligt konstig boksmak? Så att förvänta sig att alla skulle älska något jag skrivit vore bara konstigt. Jag har dock gett bort boken till några få utvalda och det är också stort!

Största misstaget?
Jag vet faktiskt inte. Det känns som att jag vill skriva något här som liksom är något negativt? 
Det är klart att jag har gjort misstag men de jag minns vill jag knappt räkna för jag har lärt mig väldigt mycket av dem?

Bästa köpet?
Robotdammsugaren! Eller alla tapeter. Är mycket nöjd med dem.


Vad spenderade du mest pengar på?
Känns som fusk att klumpa ihop det men troligtvis huset? Vi har ju plockat bort oljetank, fräst stubbe, målat fasaden, tapetserat och satt tak. Pengar har rullat kan man väl säga. Bilen har ju inte varit gratis heller eftersom vattenpumpen bestämde sig för att paja samtidigt som vi behövde nya däck och stor service. Det var en kul månad <3 

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jättemycket! Familjetid står alltid överst på den listan och det fick vi. Camping med Andersson-klanen var mysigt som alltid. Örnviken med Macki var också toppen, vi är två idioter ihop och jag älskar honom.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
I början av året förlorade vi vår älskade Elton och även om man har förlorat viktiga individer i livet tidigare så är det aldrig samma sak? Det är alltid en ny typ av smärta man aldrig kan förbereda sig på. Men förutom den nattsvarta sorgen och all oro över allt som händer i världen vill jag nog påstå att jag nog slagit skrattrekord i år? Markus och jag skrattade oss igenom hela vår helg i Söderköping och jag har hängt väldigt mycket med Emelie på jobbet och vi har så otroligt jävla kul ihop? Hon är toppen.

Vad önskar du att du gjort mer?
Umgåtts mer med min syster? Känns som att jag inte sett henne på en evighet. Det har jag såklart men inte på det sättet. Kände precis att jag saknar henne, ska försöka terrorisera henne så mycket jag bara kan i år så hon är otroligt jävla trött på mig lagom till nästa nyårsafton.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Har som vanligt haft onödigt mycket ångest över saker jag inte kan påverka.
Tyvärr verkar det vara svårt att påverka den sidan av mig själv? Den sitter liksom i teflonhjärnan. Lite orolig kan man väl vara när det är befogat men när man inte kan andas på grund av problem som inte ens existerar än och kanske aldrig kommer existera så är det bara 300% onödigt. Jag kan inte detaljstyra framtiden, det är bara att acceptera.

Hur tillbringade du julen?
Först i Smedby med Andersson-klanen, vi åkte dit redan dagen före julafton hela gänget och hade världens mysigaste uppesittarkväll (vilket man tydligen bara får kalla det om man spelar Bingolotto enligt uppesittarterrorister i mitt närområde, så vi spelade Bingolotto och alla blev pissetrötta).
När tomten hade varit på besök och tröttheten åter slog klorna (i hela Sverige?) under Kalle Anka så passade vi på att synda och köra till Grönhögen. Så får man absolut inte göra har jag fått höra men av familjetid med Andersson-klanen, familjetid med Grönhögssläktet och Kalle Anka så valde vi att offra det sistnämnda. Kvällen spenderades i ett komaliknande tillstånd nere i Grönhögen.

Fick alltså både vildsvinsrevben och fina kroppkakor på julafton och anser därmed att jag vann julen i år.
 

Något du önskade dig och fick?
Jag fick en gungstol till verandan! Och ett vedställ, vilket jag inte visste att jag önskade mig förrän jag hade burit ved till förbannelse en hel höst. Bra utdelning på önskningsfronten!

Vad gjorde du på din födelsedag 2022?
Målade hus! Jävla win vill jag påstå. Fick ju till och med bakelser serverat eftersom det finns människor som anser att man inte kan nöja sig med att måla hus på sin födelsedag. Uppskattar dessa människor något alldeles vansinnigt ska ni veta.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att vinna på lotto hade ju ändå underlättat? Och om alla jag älskar bara kunde fatta att de inte får dö ifrån mig. Nu funkar det ju tydligen inte så och det kommer nog för evigt vara det jag är mest arg på av allt. Vill slåss mot hela världen när jag tänker på det. 
Fred på jorden hade också varit trevligt. 
 

Vad fick dig att må bra?
Tråkigt svar men kattungarna, Mäus och våra familjer (tänk vilken lyx att ha två ändå, otroligt privilegium).
Och lite jag själv kanske? Försöker i alla fall vara lite snäll mot mig själv mellan varven..
Tänk om jag hade svarat kokain istället? Det hade väl ändå varit lite sådär skandalöst uppfriskande?

Och med det sagt avslutar jag nu denna årsresumé. Den blev vad den blev, precis som året och jag. 

Vi hörs?

Kattkräkgult är inte jättefult (när man vant sig)

Vi har målat vårt hus!!!

Eller ja, vi gjorde det i somras. Fyrahundra procent inte onödigt kan jag säga. 

Några spontana tankar såhär när jag tänker tillbaka på processen?

Oljefärg är otroligt kletigt.

Alltså OTROLIGT kletigt.

Och man vänjer sig med att ha ett kattspyagult hus. Blev jätteledsen när mitt hus gick från ljustljust apelsinglassfärgat till färgen på Tokyos torrfoderkräk. För det är tydligen så vår husfärg ser ut när den är ny? Aja, har kommit över den sorgen nu i alla fall.

Vi har ett onödigt högt hus? Hälften hade varit nog. Det var ungefär så högt jag vågade klättra i alla fall. Tur för mig att jag gifte mig med Markus som vågar klättra skithögt.

Såhär i efterhand är det lite svårt att avgöra men det känns som om vi inte gjorde annat än att måla sista två veckorna på semestern? Det gjorde vi såklart. Vi hann med att fira Markus födelsedag både en och två gånger samt en kräftskiva och övernattning i vår husvagn med ett lånebarn.

Men på min födelsedag målade vi i falla fall! Inte för att vara sån men att måla hus i gott sällskap och sedan få besök som har med sig bakelser(!!!).
Lyx.
Helt klart en favoritfödelsedag.

Min lilla pojk kom på besök och arbetsledde! Bra arbetsledare är generösa med pussar, det är sedan gammalt. Förutom det målade jag på ganska exakt allt som kom i min väg för att inte råka missa något på huset. Hällde färg rätt ner i skon, målade Charlie på svansen och lyckades även pricka mig själv i ögat. Jag hann inte mer än tvätta ögat med en spritvåtservett (ville inte ha lacknafta i ögat pga låter inte hälsosamt? Lol) innan jag lyckades måla Markus i ögat också. Tyvärr i samma öga som på mig själv så hade vi blivit blinda hade vi ändå inte kompletterat varandra.

Nu blev vi ju som tur är inte blinda.

Men rekommenderar alla att låta bli att testa detta hemma.

Men titta så fint det blev! Nu syns det såklart inte så stor skillnad just här men man kan typ inte se längre att vårt hus nästan var ett kråkslott när vi köpte det?

Örnviken

I somras fyllde ju Macky min Macky trettio! När jag fyllde trettio året innan fick jag ju precis det alla trettioåriga kvinnor vill ha - ett guldhalsband och en tripp till A World of Dinosaurs. Svårt att toppa? Hur toppar man ett besök på Europas största dinosaurieutställning?
Omöjligt.

Eller, kanske om jag hade låtit Markus åka på festival i Dalarna.

Men den här frun har gränser för hur länge hon kan tänka sig att sitta i en bil sin sista dag på semestern OCH gränser för hur länge hon kan tänka sig att lämna sina kattbarn.

Istället fick han en helg i en AuroraHut på Örnvikens camping och såhär med facit i hand så var det ju inte en skitdålig idé. Vi kan ha haft en av de mysigaste helgerna i hela livet? Drack öl och hängde på våra SUP:ar hela dagarna, få somna och vakna till vågskvalp.

Det tog mig ungefär trettiosju sekunder där för att börja överväga att sälja allt och flytta till husbåt.

 

Fredagen den tolfte augusti efter vi hade jobbat i hela fem dagar efter semestern lämnade vi kattkidsen till min bror med ett "ha det bra, lycka till" och sen drog vi till nordligare breddgrader.
Nu kanske Söderköping till vardags inte räknas som nordligare breddgrader men allt är ju relativt.
Di små kiden hann vara hos min bror i säkert tre minuter innan en av dem hade börjat klättra på fågelburen för att kunna *klappa lite* och den andra hade ätit upp en krukväxt och slickat på Stoffes macka.
Och så undrar folk varför jag helst inte lämnar bort dem.

Här bodde vi! Herr Andersson fick, vad jag misstänker var, en ytterst kortvarig trettioårskris och skulle absolut bada på fredagskvällen. Jag vet inte riktigt när han blev en person som badar? Men det är han nu. Även i oprövat (vad heter "prövat" om man inte bor på Öland? Provat?) vatten. Vem vet vad som fanns där i liksom? Supermysig miljö i alla fall, tio av tio. Med och utan badande Markus i vyn.

(Andra analyser: så glad att Markus inte ville ta mitt efternamn när vi gifte oss, Herr Hallberg låter bara sinnessjukt och har inte alls samma slagkraft som Herr Andersson. Slut på parentes.)

Vyn vi somnade till och vyn vi vaknade till. Eller jag i alla fall. Jag gick ut på bryggan för att Macki skulle få lite sovmorgon utan någon som slår kullerbyttor i sängen av rastlöshet. Blev alldeles orastlös och kunde sitta lugnt och fint bara jag fick komma ut i den svala morgonluften.
Hängde med mina låtsaskompisar i datorn och lyssnade på absolut ingenting utom the occasional jättefisk som plaskade i närheten.

Prick på andra sidan från vår flotte låg en sliten gammal sjöbod och varje gång jag råkade snegla mot den övervägde jag att bli spökhistorieförfattare på heltid. Skulle skriva sjutton böcker om bara den sjöboden men vem har tid med det? Vi skulle ju till Söderköping och äta glass! Tog en bild om jag får tråkigt i framtiden.

Det blev ingen glass men jag fick en räkmacka i Söderköping! Allt öppnade så jävla sent och palla springa omkring i Söderköping och vänta på glass när det fanns GT och långburk på flotten? Så vi åkte hem, hällde upp och hängde resten av dagen på våra SUP:ar istället. Satte fast dem i flotten med säkerhetslinan och sen vips hade vi världens skönaste dagbäddar. Vi paddlade ju viken runt ett par gånger också. En av oss kan ha tagit en tupplur i solen också vilket såhär i efterhand låter livsfarligt efter tre GT och ute på djupt vatten men nu drunknade ju ingen och jag lovar att jag troligtvis aldrig kommer göra om det. Absolut skönaste tuppluren på hela året dock, rekommenderar absolut alla och samtidigt ingen alls. Markus tvingade mig att bada och hävdade att han skulle lära mig att sluta vara så bortskämd med vart jag badar?
Ursäkta men det är faktiskt SINNESSJUKT att slänga sig i vattendrag där man inte kan se vad som finns runt omkring en. Här var det ju bara för att det var bra fiskevatten och smutsigt och djupt som jag inte ville bada men annars är ju sjöar det obehagligaste som finns. Slutna vattendrag överhuvudtaget? Allt som hamnar där ligger ju liksom... Kvar. I havet vet man ju att man badar med lik och sälar och jättebläckfiskar men havet är så stort att det liksom... Är ganska små odds att de skulle vara i närheten av mig.
Så nja.
Nä.
Tack ändå.

Pimpelhål i golv på flottar går att göra om till vinkylare om man är gammal scout. Eller bara... Gillar att dricka havstempererat vin antar jag. Det kan väl vara en hobby som allt annat tänker jag. Medan vinet blev kallt drack vi ljummen långburk och åt helt okej hamburgare. Livet på en pinne.

Söndag och dags för hemfärd. Jag var ute och paddlade på spegelblankt vatten, helt ensam vid halv sex på morgonen. Höll mig nog en hel timme innan jag väckte Markus för att han också skulle få uppleva den otroliga morgonstunden.
Och lite för att jag är rädd för djupt vatten och inte ville paddla ensam.
Men mest för Mackans skull såklart 💖

Så AuroraHut på Örnvikens camping i trettioårspresent? Tio av tio.
Rekommenderar alla.
Glöm inte att ta med egen kaffebryggare.

Semester

Nu känns det ju inte bara som semester, nu är det faktiskt semester.
Vi ägnar den åt att göra det vi är absolut bäst på - så lite som möjligt.

Vi inledde med mysig camping i Sölvesborg med Andersson-klanen. Där var det sjöutsikt och välkomstkommité med vin som mötte oss när vi slutligen trillade in efter jobb och husvagnsstrul.

Ett stödben som tydligen varit skevt länge (vilket min mamma visste men inte jag? Standard.) gick inte att veva varken upp eller ner. Tillslut tröttnade frun på att vänta medan maken försökte laga och kom med sitt klassiska knep som ALLTID funkar: ta bort skiten.

Så för tillfället är vi trebenta men smart nog lät jag ju Mackan köpa en boogie-vagn så det är ändå ganska stabilt. Campingtrippen fortsatte med att jag inte behövde rulla kattvagn knappt ens en meter på hela helgen (najs) och lämnade oss med sommarminnen som "sitta på en brygga mitt i natten, dricka GT ur plastglas och prata om livet" och "Markus klappade en get" för att nämna två. 

Och så kliade han omkull en gris.

Typiskt Markus.

På vägen hem behövde vi tanka och äta glass.

Likvärdigt nödvändigt.

Typiskt Sanna.

När vi kom hem från campingen väntade ett lass ved på oss. Ma&pa samt Matilda och Alex hade tidigare lastat in varsitt likadant lass hos sig och tävlade såklart. Mat & Alex vann men både de och ma & pa fick in sitt på under en timme.

Oss tog det väl cirka en dag?

Räknar med att noll personer blev förvånade nu. Men vi ville inte ha veden precis innanför källardörren ihop med tvättmaskin osv så vi städade och möblerade om halva källaren när vi ändå var igång. Hittade en teckning ritad av Jennica. Har noll känsla för konst och förolämpade naturligtvis konstnären. Förhoppningsvis är hon inget utav våra spöken.

Jag har varit ute också! Och dansat!!! För första gången på år. Vi var på Park och där har jag inte varit sen min möhippa? Kul! Mitt sällskap blev nästan kidnappad och mördad (som vanligt?) och vi flydde Park med småpanik genom parken vid stängning. Men vi var inte räddare än att vi kunde tänka oss att stanna och köpa churros på vägen.

Churros är nästan värt att bli kidnappad för vid tre på morgonen?

I

I trädgården har det vuxit så det knakat. Mest ogräs men även en del blommor och ganska mycket hallon. Inte på mina planerade hallonbuskar som får vatten och kärlek såklart men på de där vilt

växande rotskotten jag missade när jag flyttade hallonen.

Jag har bara accepterat att det inte är jag som bestämmer över min trädgård. Har kokat saft och sylt och gelé till förbannelse. Har även hittat en gammal färgburk med fasadfärg i källaren (ja precis, exakt en sådan jag envist hävdat i fyra år att vi inte har) så nu kan vi snart börja måla huset!

Vaknade klockan fem en morgon och kände en okontrollerbar lust att såpskura köksgolvet? Lika bra att passa på, misstänker att det kanske bara är en känsla man får en gång i livet.

Det blev väldig rent och jag var väldigt nöjd med mig själv resten av dagen.

Förutom städryck, valphäng, saftkok osv så har vi spelat otroligt mycket tv-spel? Känns som en höstgrej annars men Markus är inte svårare än att han tar möjligheten när den ges i form att att hans fru råkar snubbla över ett spel som hon tycker verkar kul. 

Resten av semestern ska vi ägna åt att hänga med de här två, campa i Timmernabben med Mackans barndomskompis ink. familj och måla huset. Känns som en otrolig plan om ni frågar mig.