Jahapp. Då vart det på att igen va? Vart var vi då? Någonstans mitt i kaoset?
Jag tror kanske inte att det var såhär Ernst tänkte sig när han satte texten "här sitter jag och känner in rummet" på en kaffemugg men OJ vad den är bra att dricka ur när man... Ja, sitter och känner in rum. Vad det nu betyder.
I min värld innebär det oftast att sitta och mysa i byggkaos för... Jag trivs där? Min hjärna håller sig liksom ganska ovanligt tyst. I kaoset.
Tröttast av alla på hela planeten var Tokyo.
(Självutnämnt)
Det är faktiskt ganska slitsamt att bli uppburen ur sängen tidigt på morgonen, nerbäddad i en gosig filt i buren och utburen till uppvärmd bil. Vaggas av motorljud i tjugo minuter tills man blir inburen på dagis hos sin mormor och serverad frukost.
Olidligt.
Fick veta att den lilla tjejungen höll koll och övervakade bygget medan jag var på jobbet. Tur att jag har henne <3 Säkert var hon där med en baktanke om att hon skulle försöka fjäska till sig en kattlucka bakom min rygg.
Min absoluta favoritdel på hela verandan är nog kanske den där sista brädan på trappan mot grunden som är formsågad efter den knöggliga källarväggen. Är inte jättesvår att imponera på så att säga.
Och vips sa det så såg verandan ut såhär och snickarna bah "tjarrå!" (löst citerat som vanligt) och så var det dags för mig och Mackan och allra helst kissungarna att återgå till vårt vanliga liv
tills dörren blir färdig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar