Varför försöker jag ens?

Det här med att planera är verkligen inte min grej. Saker och ting blir alltid mycket bättre när jag improviserar. Typ igår. Jag vaknade vi fem, sov mig igenom fyra alarm vid klockan sex och vaknade åtta.
Kastar mig ut för att hinna måla södersidan innan solen stack fram och på den vägen är det.
Var hyfsat säker på att jag skulle dö medan jag målade första passet men jag överlevde ju det också efter att ha blivit matad och badad och fyllt på vätskedepån.
Andra, tredje och fjärde varvet fick jag hjälp samt att det blev lite "bonus" på ena gaveln.
Bra! Vi hann med mycket. Typ såhär såg det ut:

Problemen hopade sig redan innan jag hunnit börja måla.
Hur skulle lilla jag få färgen från den stora till den lilla byttan?
Löste det med lite råstyrka jag inte har.
Gick asbra.
Angående andra bilden så var det kul att stå på pall i min trädgård.
Superkul.
Verkligen.

Säga vad man vill om min bil men den har en fantastisk förmåga att få plats med det mesta!
Typ stegar.

Det är bra att täcka saker med plast om man inte vill ha färg på dem har jag hört.
Mina favoritkarlar fastnade ofrivilligt på bild också!
Svårt att hindra mig när jag står på marken och de uppe på stegar.

Det behövdes verkligen en målning som ni ser på det vita. På så vis var det ju ganska kul att måla
eftersom man hela tiden såg skillnaden! På sista bilden ser ni
1. Sneak peak på fasaden(!!!)
2. Att jag är för hardcore för att börja
 någon annan stans än i mitten.

Målat? Jag? Varför tror du det?

Så. Nu vet ni. Hade tänkt ge er en bättre bild på hela södersidan också men... nah. 

Håller nog på den en stund!

Frukosten är avklarad, målarbyxorna ligger redo innanför dörren. Gamla Full Frontal avsnitt i öronen. 

Lika bra att komma igång!