Nu är det tid att vara arg

Har haft en sån obehaglig känsla sedan vi var och förtidsröstade röstade i måndags för det blev så verkligt att det faktiskt finns människor, skrämmande många människor, som tycker att invandringspolitiken är viktigare än att värna om bland annat kvinnors och HBTQ-personers rättigheter.
Jag vet inte vad annat jag ska göra än att skrika?

När en person i min närhet sa att hen inte förstod varför det skulle vara så dåligt att rösta på SD.
Och mitt första infall var att skjuta mig själv eftersom personen uppenbarligen inte har lyssnat på hälften av vad jag sagt de senaste månaderna.

Många gånger möts jag av frågan varför feminister idag är så gapiga och vulgära.
De skriker ut sina budskap, gör sig hörda, tvingar folk att se dem, väcker känslor.

Och jag har svaret nu.
För jag har inte gått den vägen. Jag har inte ställt till med scener. Jag har undvikit dålig stämning.
Jag har inte bråkat eller skrikit eller tvingat folk att lyssna.
Och nu har jag personer i min närhet som överväger att rösta på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet 2018.

Oavsett hur det går i valet på söndag har jag fått det svart på vitt nu.
Det hjälper inte att skapa dialog, det är dags att tvinga folk att lyssna.