Det är ju så man kan bli förbannad

Yo.

What's up?

Nej men hörrni. Det här med bibliotek. Det har vi ju pratat om förut. Och böcker. Böcker har vi pratat om ett ANTAL gånger. Ni börjar väl tröttna nu. Men vi skulle behöva dra det ett varv till.

Sedan jag skaffade mitt nya lånekort för... En knapp månad sedan? Ja, sen jag skaffade det har jag läst fler böcker än jag gjort totalt under de senaste två åren.

Hör ni hur sjukt det är?

Jag, som älskar böcker och tycker att det är det finaste som finns i hela världen (typ) har läst så få böcker i mitt vuxna liv att jag kan läsa ikapp två år under en månads tid?

Är i alla fall fortfarande lyrisk över hela grejen med bibliotek.

Det är ju bara en grej.

En liten, irrelevant grej. Som en pyttepytteliten sten i skon som ändå ligger på ett okej ställe så den bara gör ont ibland? Typ så liten grej.

Det är ju det här med e-böcker.

Jag gillar inte dem. Eller tydligen så gör jag det eftersom det är ALLT jag har läst den senaste tiden?

So much för att lägga ifrån sig telefonen då och då. 

So much för den där lyriska känslan av att hålla en bok i handen.

So much för att fkn BLÄDDRA.

Herregud vad lätt jag var att vända från "e-böcker? Nej tack" till att bara läsa det och faktiskt läsa istället för att bara titta på dem och tänka på att jag kanske skulle plocka upp dem.

Allt som behövdes var att inse två saker. För det första handlar det ju om lättillgängligheten. Boken finns alltid där. Jag behöver aldrig släpa den med mig. Är aldrig beroende av ljus. Vänta i kön på apoteket? Läs. Lunch? Läs. De där tio minuterna av scrollande på telefonen om jag blir klar före Markus när vi ska gå och lägga oss? Läs. You get the point. Har man väl insett hur smidigt det är så är det nog lätt att bli hooked.

Vilket leder oss till punkt två. Insikten som fick mig att släppa mina principer.

Jag behöver ju inte träffa någon. Jag behöver inte gå till en plats där andra människor existerar för att få tag på det jag söker. Det finns ju direkt i min telefon?

Alltså.

Jag tror inte ni förstår hur fantastiskt jag upplever att detta är. 

Vid det här laget undrar ni nog vad det är som gör mig så arg. Rubriken utlovade ju något upprörande.

Jo förstår ni, det är den senaste boken jag läser. Där står nämligen detta:

Ni som vet, ni vet. Alla ser det inte har jag förstått, eller begriper inte. Det är ju svårt att inte se när jag både ringat in och markerat. Skink- och ostmackor.

OST- OCH SKINKMACKOR HETER DET VÄL ÄNDÅ!

Såatte. That's it for today. 

Till författarens försvar är jag ganska säker på att hon är Brittisk-ish och där heter det väl ham and cheese. Men snälla rara översättare. Gör om, gör rätt. Jag är 100% sekundärkränkt åt författaren för om någon hade gjort såhär med någon av mina texter?

Helvete vad arg jag hade blivit.

H-e-l-v-e-t-e.

Slut på rant, trevlig fredag!