Eländesträden

Ni minns när helvetet frös till is, grisar plötsligt flög och Trafikverket ringde och sa att de skulle ta ner träden? Dagen är kommen!

Men först, lite backstory: när jag pratade med kvinnan på Trafikverket ville jag ju försäkra mig om att det här skulle flyta på så smidigt som bara möjligt för trots det där uttalandet om att någon kunde komma till skada under Skördefesten så är jag ju väldigt glad att de äntligen tar trädfrågan på allvar.

- Kommer ni stänga av vägen? frågade jag och hade stora, tunga maskiner i åtanke kombinerat med säkerhetsmarginaler osv. Det vore ju bara rimligt att stänga av liksom.

- Nej, vägen kommer inte stängas av, svarade kvinnan efter att ha rådfrågat sin manliga kollega som tydligen styrde över logistiken.

- Säkert? För det kan ju vara bra att veta i sådana fall. Bara så man tar sig ut utan att man är i vägen och så jag vet att jag kan komma hem till mina katter och...

- Ni kommer kunna köra till jobbet som vanligt och det kommer inte vara några bekymmer när ni kommer hem, försäkrade hon mig.

Okej, märkligt men nu hade jag ju ändå frågat tyckte jag.
Låt oss milt uttrycka att någon eldade upp sig lite när bilar släpandes stora varningsskyltar passerade utanför imorse. Ni vet, sånadär som tar upp en hel väghalva på en normalbred väg. Och eventuellt lite till på en bygata.

Men men. Det var ju bara väntat egentligen, tänkte jag och fortsatte borsta tänderna. Till jobbet skulle jag ju kunna ta mig i alla fall, det hade de ju sagt.

Och det ljög de ju förvisso inte om. Till jobbet tog jag mig så jag borde väl inte klaga. Det vara bara den där lilla detaljen... När jag låser ytterdörren, ser bilen med skyltar utanför vår tomt. Går mot bilen, ser att grabbarna med skyltarna ser mig. Närmar mig bilen som stod tydligt uppställd för att köra ut via vår utfart i västra änden av trädgården, får ögonkontakt med killen som håller i den stora röda skylten. Sträcker handen mot handtaget för att öppna dörren och sätta mig i bilen... Och ser karljäveln ställa skyllten precis framför vår utfart.

MÅTTLIGT roat fruntimmer kan nog ha varit en passande beskrivning just då?
Tur att vi har vapenlagar i Sverige osv.

Nu kunde jag ju köra ut genom grinden så det var ju ingen katastrof egentligen.
Bara det där jävliga i att ställa en skylt precis i vägen när de såg att jag var på väg att åka. När jag ändå dubbelkollat om de tänkte stänga av vägen.

MEN JAG ÄR VÄL INTE BITTER.

Ska börja meditera redan nu så jag inte får för mig att köra på någon om proceduren upprepas imorgon.

Första två träden att tas ner!

Jag blev dock förvånad över att de började uppe hos oss? Eller glatt överraskad. Det betyder ju att jag snart kan sluta bry mig. Najs.

Nu ska Markus mata mig med rödvin och clementin så jag blir foglig igen. Lovar att vakna som en solstråle imorgon!