En gång, när Markus fortfarande var ganska ny men ändå inte så ny att jag inte kunde svära åt honom så kom han hem med vad jag ansåg var den fulaste tavlan jag någonsin sett. Vi har nog aldrig varit närmare att göra slut n när han ville hänga upp den på väggen.
Och ja. Jag är en bitch. Det var ju ändå Farfars tavla. but still. Jag hatade den. Vilket turligt nog löste sig kalasbra är vi flyttade till huset och Markus fick ett eget lekrum som han fick inreda hur fult han ville om jag bara fick nyttja det till att hänga tvätt på vintern.
När Markus tog hem den där tavlan och mitt ansiktsuttryck kan ha sagt mer än mina ord om mina känslor för tavlan föreslog han lite fint att jag ju kanske kunde måla ramen guldfärgad om jag ville? Så kanske det blir bättre?
Aldrig i helvete tyckte jag och kan ha sagt något i stil med att han kan måla sin egen tavla. Ish.
Det här är väl cirkus fyra år sedan och i mellandagarna hände det. Med varsam hand skar jag loss Oscar från sin ram och gick ut och sprayade den med min sista guldfärg. Nu har Oscar den första fått flytta in i vårt vardagsrum och Markus kan nöjt konstatera att han passar skitbra där. Och jag håller med. Han klär vårt hus.
Rotade och rotade i gömmorna men hittade tillslut bara denna före-bilden. De gröna väggarna gör typ tavlan finare än vad den var men det är ju hundra procent för att väggarna var det absolut fulaste som existerat. Tänk att det kan vara så trevligt att ha fel ibland.
Tre fakta om vår forne konung Oscar den första:
- Hans valspråk var rätt och sanning och han regerade över Sverige och Norge mellan 1844-1859
- Napoleon Bonarparte var hans gudfar
- Han fick asmycket kritik för att han godkände förslaget om lika arvsrätt mellan söner och döttrar på landsbyggden vilket inte är perfekt men ett steg i rätt riktning tänker jag och därför kan han förtjäna en plats på min vägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar