Ikväll är en såndär kväll när jag helst av allt bara vill krypa ihop med kissungarna på soffan och aldrig resa mig igen och allt jag tänker på är hur tacksam jag är som har ett hem och personer i min närhet som får mig att alltid vilja vara här. Aldrig behöver jag längta bort.
Kanske är det för att mina kissungar har tytt sig så himla mycket till mig de senaste dygnen, kanske för att jag precis bokat konsertbiljetter som kommer ta mig till London i vår eller ja, kan ju också handla om att Sirius Black just dog (läser fenixordern just nu), kanske är det för att livet är osäkert och jag är skitskraj.
Av någon av dessa anledningar, eller alla tillsammans, kom jag mig för att fråga sambon "vad händer med kissungarna om vi dör?"
Han svarade med sin vanliga "du är ju hopplös" suck och överlät helt och hållet åt mig att välja gudföräldrar åt mina boys.
Svårt.
Måste nog klura på detta tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar