Jag nämnde den i gårdagens inlägg. Julkalendern jag fick av mamma och pappa.
Blir exalterad till tusen varje gång jag tänker på det?!
100% för att det skrivna ordet är det finaste jag vet.
Oavsett om jag skriver själv, läser eller bara håller i det?
Det är så fint på något vis att veta att någon med samma brinnande glädje i bröstet har låtit fingrarna hagla över tangenterna (eller möjligtvis låtit pennan dansa över ett papper) och bildat det där jag håller i handen?
Jag har ju hittat tillbaka till det där lite nu, efter tre års tid.
Det är så fint.
Har öppnat lucka två idag och är 100% fortfarande lyrisk över min kalender.
Som för övrigt ser ut såhär:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar