I tisdags samlade jag mod till mig och gick till biblioteket i Färjestaden efter jobbet. Nu kanske ni undrar vad det finns för monster med vassa tänder på biblioteket i Färjestaden som tvingade mig att samla mod innan jag klev över tröskeln men riktigt så enkelt är det ju inte i verkligheten.
Jag tycker ju bara så fasligt illa om obekanta platser.
Och platser där jag inte befinner mig så ofta.
Och platser där andra människor samexisterar med mig på andras villkor än mina.
Typ så.
Inte särskilt modigt men ändå samlat mod liksom.
På biblioteket var de väldigt snälla och inte ett dugg monsterlika med vassa tänder.
För er som fortfarande undrade alltså.
Jag fick ett lånekort!
Och en kod så jag kan komma in på biblioteket även om de har stängt.
Och ett inlogg till en hemsida där jag kan låna E-böcker UTAN ATT ENS BEHÖVA LÄMNA MIN KOMFORTZON!
Sansa dig kvinna.
Har faktiskt bara läst en enda bok än så länge.
(Lol)
Men vilken bok sen.
Call me by your name av André Aciman.
En halv sida in hatade jag den. Fast sen slutade jag aldrig läsa. Offrade två nätters sömn och nu är den slut och nu i efterhand känner jag mest what the actual fuck?
Jag tyckte inte om sättet han skrev på. Jag hade svårt att ta till mig de långa meningarna och det poetiska språket. Det brukar vara deal breakers för mig.
Men jag slutade aldrig läsa.
Den var... Fantastisk?
Känner mig lite omtöcknad typ?
Vet inte riktigt vad som hit me om ni förstår vad jag menar.
I natt tänker jag sova och imorgon ska jag börja på en ny bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar