Sagan om Markus lekrum och spikdragaren

Halli hallå, det var värst vad hon står där och ser lycklig ut?

Men det kan jag väl få vara. Jag delar ju ändå bilden med två av mina bästa investeringar NÅGONSIN? Pannlampa för trettio spänn på Rusta och min nya bff spikdragaren. 

Hammaren är också fin, arvegods minsann. Men ja. Där står jag och drar spik innan jobbet. Det är lite min nya grej. Att dra spik varje ledig minut. 

"Oj vad mycket spik hon måste ha" tänker ni nog och ja. Ja det har jag. 

Skitmycket.

Vad gör vi då? Förutom att dra pappnubb? Jo men ser ni vi håller på att riva lekrummet.

Eller ja, inte hela lekrummet men ibland när man ser till hur länge vi redan hållit på och ännu värre - hur länge vi planerat detta - så kunde vi lika gärna ha rivit hela. Men det går sakta men säkert framåt. Jag hade nog blivit klar med spikdragandet i helgen om det inte var som så att jag plötsligt hittade mer än bara spår av träskadeinsekter, blev äcklad och inte ville vara nära den väggen längre. Men imorgon kommer Anticimex och kollar på eländet så efter det borde jag kunna chilla. 

Sen ska vi bara ha det där tråkiga mellanspelet med slipning och spackling och SEN.

Sen kan det börja hända grejer på riktigt.

Sneakpeak på tapeten vi ska ha som fondvägg. Jag vill säga att jag hade ett moment av visdom som sa att det är dumt att slita ner mer eller mindre all isolering på en yttervägg men egentligen handlade det bara om att jag hade planerat att tapetsera hela rummet från början men blev för snål och för lat. Men jag tror det kommer bli fint. Även om det inte är den tapeten jag ville ha från början.

Det bästa med att riva i mitt hus är ju ändå att tidigare ägare hade den fula ovanan att rita på väggar och golv. Ganska kul när man såhär 94 år senare sliter ner masoniten och hittar små meddelanden och porträtt av okända fruntimmer på väggarna. Trist bara att jag hade tänkt måla de där plankorna.