Vårt lilla elände

Jag säger det med kärlek alltså. Elände. Igår var det Tokyo som var vårt lilla elände när han spottade ut sin medicin sjuttiofyra gånger innan han gick med på att svälja den. Idag är det bilen som är vårt lilla elände.

Och det kan jag säga, det är tur att jag älskar den där eländiga bilen för HELVETE vilket litet elände den är.

Jag vet inte ens om jag skrev om alla turerna vi hade med den i våras?
Det började ju med att den klockan halv fem på morgonen började ryka ur motorn.
That's a bad thing för er som inte är så insatta i bilar.
Då hade den ju alldeles försent kommit på att "shit, jag har ju ingen olja!"

Nä. Jag ser det lilla vännen.
Så det blev ju glapp i turbon. Men med lite hjälp av Assistancekåren, Smålandsmotor och JÄTTEHJÄLP från försäkringsbolaget så fixade de ju turbon.Vi var väl utan den i en vecka eller två-ish innan jag fick hämta den och redan påvägen hem känner att den fortfarande inte går som den ska. Ringde upp Smålandsmotor som iiiinte riktigt helt trodde mig men som lovade att kika på den veckan efter. Ja men då hade ju vår glappande turbo lyckats slå sönder lambdasonden.
Vilket man kanske ändå kan tänka var en bra grej såhär i efterhand eftersom jag nu vet att lambdasonder existerar och vad de bidrar med i bilar? Alltid bra att lära sig grejer tänker jag.
Så jag lämnade bilen igen, de beställde delen de behövde och det tog väl cirkus ytterligare en vecka-en och en halv innan de fick hem den och insåg att "de skickat fel del".
Jaha?
Så vi väntade lite till.
Och lite till.
Sen när nya lambdasonden kom så ringer de och meddelar lite urskuldande att de upptäckt att mer eller mindre hela motorn verkar behöva renoveras.

Och det var ju fine eftersom vi bara betalade 750 kronor för kalaset tack vare vår försäkring. Men vi var ju utan bil i över två månader. Den sladdade ju hem precis lagom några dagar innan Sweden Rock.

Nu undrar ni väl varför jag drar upp hela den här grejen igen och det ska jag förklara med att jag, för det första, är något av en expert på onödigt långa utläggningar om halvintressanta poänger som slutsats och för det andra så är det ändå en del av varför det jag ska berätta härnäst är så himla roligt.

För jag hade lite svårt att skratta åt situationen där i våras.
Nu däremot, nu tror de nog att jag är någon form av psykfall på Smålandsmotor.

För ett par veckor sedan drog vi ett gäng ner till Grönhögen för att fika och dra upp båten. På väg ner stannar vi för att tanka i Degis och när vi ska fortsätta färden söderut märker jag att bilen är lite svårstartad.
Märkligt, tänkte jag men körde vidare utan problem.
Vi kommer ner till Grönhögen, hoppar in i en annan bil och samåker ner till båten, drar upp den, åker tillbaka och blir matad osv osv och sen! Sen när vi ska hem inser jag att vi inte har någon styrservo? Bilen varnar inte för någonting och jag blir lite grinig eftersom vi fixade vår läckande styrservo bara elva månader tidigare. Stannar vid ICA i Grönhögen så Markus får köra hem pga orimligt tungstyrd bil, värre än året innan. Väl där säger bilen att "oj! Jag har ingen styrservo!"
Nä vännen. Vi har märkt det.
Vi tar oss hem, det är lördag och ingen bilmekaniker vill prata med oss ändå så vi parkerar bilen och jag kollar, smart som jag är, upp alternativa färdvägar till jobbet inför måndagen eftersom jag var osäker på om jag pallade köra Opeln till Färjestaden.
Och jag tänker att det ändå säger en del då jag körde den förra hösten med läckande styrservo och min allra första bil var så pass retro att den var byggd helt utan styrservo.

Men, gillar man utmaningar så gör man. I god tid innan bussen skulle gå gick jag ut för att se om bilen magiskt hade lagat sig själv under helgen. Seaten gjorde ju det ibland.
Bilen påminde mest om en blinkande julgran när jag försökte starta den.
Såatte, buss it was.

Ringde Folksam dagen efter, blev kopplad sex gånger mellan olika människor (nackdelen med Folksam, och kanske mer eller mindre alla stora försäkringsbolag iofs?) men blev uppringd av Assistancekåren knappt en halv minut efter att jag lagt på.
"Jag är på väg"
Jaha? Spännande när ens enda alternativa buss går om en kvart liksom och att lita på att bilen skulle lagas på plats kändes lite som too much to hope for liksom.
Men det redde sig.

Fast forward genom perioden då bilen stod på verkstaden i en vecka innan vi hörde något öht och jag började misstänka att bilen kanske kidnappats och sålts till Polen så jag började stalka Assistancekåren-chauffören för att se om han var skum. (Det var han inte.)

Det bästa av allt i den här historien är ju att försäkringsbolaget skulle ta den här kostnaden också. Vi må ha haft otur med bilen men vi har haft väldig tur med försäkringsbolaget.

Idag, två veckor efter att bilen anlänt till verkstaden beräknades den vara redo att hämtas.
Och ringde, det gjorde de ju från Smålandsmotor. De är väldigt duktiga på snabb återkoppling i alla fall.
Joemensåatte Styrservopumpen de hade fått hem passade ju inte. (Läs "de hade skickat fel" känns den meningen igen?) Det finns inga begagnade styrservopumpar att få tag på till vår bil? Och en ny blir ju ganska duktigt mycket dyrare.
Så nu kör vi en ny vända med försäkringsbolaget och så får vi se om det blir en splirrans ny styrservopump direktimporterad från Tyskland eller vad som händer. Åtminstone en och en halv vecka till lär det ta innan bilen kan hämtas.

Och det var någonstans där runt "beställas från Tyskland" jag började skratta i luren och gjorde den stackars anställda på Smålandsmotor smått förvirrad.

Det är vad det är helt enkelt.

Så för att kort sammanfatta mitt liv just nu så renoverar jag ett potentiellt framtida sovrum till mig och Macky (jag vill byta) och åker buss. Alternativt snyltar på bilar i min närhet. Jag har det ändå väldigt gott ställt med familjemedlemmar som inte själva behöver sina bilar varje dag.

Over and out från den billösa.